KRÖNIKA: Nyfiket på Öster Malma
Ambitionerna inför framtiden är minst lika höga. Förre statsministern Göran Persson (s) som en gång påstod sig ha slutat äta kött och nuvarande finansministern Anders Borg som sägs vara ytterst jaktintresserad står på listan över tänkta gäster.
Nu är det inte bara jaktfrågor som avhandlas. I måndags var Riksidrottsförbundets Karin Mattsson på plats. Hon är en ung och målmedveten makthavare i en sfär där det ofta mest verkar handlar om män som försöker manövrera ut varandra i kampen om stolarna kring idrottsrörelsens styrelsebord.
Via en folkrörelsekarriär inom ridsportförbundet och en yrkeskarriär inom LRF valdes Karin Mattsson 2005 som 31-åring till ordförande för Riksidrottsförbundet. Ur politisk synvinkel är det mest intressanta hur hon därefter har stått upp mot ministrar och departement.
Först tog hon fajten med Bosse Ringholm (s) och hans regerings försök att detaljstyra Riksidrottsförbundets fördelning av de statliga stöden till de olika specialförbunden. Hon hänvisade vasst till att förbundet har ett statligt uppdrag att fördela medlen efter egna prioriteringar, inte den sittande regeringens.
Därefter fick sig nuvarande idrottsministern Lena Adelsohn Liljeroth (m) en skrapa för att hon försökte uppifrån-medla mellan Karin Mattssons förbund och Sveriges olympiska kommitté.
I båda situationerna har hon hållit fast vid underifrånperspektivet. En folkrörelse ska styras av sina medlemmar, inte formas utifrån av andra. Idrotten får inte bli ännu en av de folkrörelser som agerar megafon åt andra krafter än de egna medlemmarna. Och menar Karin Mattsson allvar med att idrottsrörelsen alltid ska ha ett tydligt underifrån-perspektiv blir det intressant att se vad som kommer att hända internt under hennes fortsatta styre.
Det är en bärande princip att idrottsrörelsen inte låter sig användas som en spelpjäs i politiska syften. Det har inte alltid varit så.
Så jobbar vi med nyheter