Nazismen har stått för ett av de värsta brotten i mänsklighetens historia. Samtidigt frossar historietidningar i nya rön, en närmast oändlig flod av dokumentärer verkar kunna skapas och på universiteten forskas det idag på allt snävare och mindre detaljer om förintelsen och andra världskriget.
Törsten för att förstå det ofattbara verkar aldrig kunna släckas.
Massmedia har den senaste veckan fått utstå hård kritik för att ha gett Anders Behring Breivik för stor uppmärksamhet. Få kan ha missat hans ökända manifest och att hans åsikter diskuterats in i minsta detalj.
Nu höjs röster för att rättegången mot Breivik ska hållas bakom stängda dörrar. Detta för att den misstänkte terroristen inte ska få tillfälle att själv sprida sin propaganda. En rädsla för att hans åsikter ska plockas upp av fler gör att många vill lägga munkaveln på.
Så har vi aldrig resonerat förrut.
När en undersökning i juni 1997 visade att Sveriges grundskoleelever uppvisade allt mindre stöd för demokratin och allt sämre kunskaper om förintelsen svarade samhället med information.
Om detta må ni berätta.
Tanken var i grunden enkel. För att lära sig av historiens misstag måste vi också ha kunskap om den. Utan att veta vilka ideologier och tankebanor som har lett till massmord, förtryck och terrorism riskerar vi att upprepa mänsklighetens värsta illdåd.
Därför är det ingen som reagerar på bokhandels enorma överflöd av Mein Kampf-litteratur, eller att jag genom biblioteken kan få tag Lenins skrifter och rasbiologernas forskningsresultat. Öppenhet, information och dialog är demokratins svar på extremismen.
På Newsmill har moderaten Maria Abrahamsson föreslagit att rättegången mot Breivik borde tv-sändas. Självklart innebär inte det att medier ska få närvara under känsliga förhör med brottsoffren eller under genomgång av obduktionsprotokoll. Men huvudförhandlingarna, där Breivik får framföra sin version medan åklagaren yrkar på en annan, borde vara självklart för allmänheten att ta del av.
Eftersom Norge tidigare har sänt uppmärksammade rättegångar borde så ske även nu.
När det demokratiska samhället lägger locket på ges extremisterna möjlighet att forma sin egen historieskrivning. Öppenheten är demokratins sätt att skapa kunskap. Stängs dörrarna till Breiviks rättegång, stängs också möjligheten att motbevisa de som hävdar att prövningen inte varit rättvis. En öppen process handlar inte om att ge Breivik en chans att nå ut med sina åsikter, det har han redan gjort. Det handlar om vem som ska skriva historien.
Om det är vi, eller någon annan.