Man kan dra många slutsatser av hennes öde: att vi inte startar i samma block, att vi inte har likadana krav i livet och att drömmar faktiskt har en förmåga att slå in. Den enklaste slutsatsen är dock att barnbidragen borde ha varit inkomstbeprövade redan i mitten av 1990-talet.
Inte minst Centerpartiet gick till val på att införa ett liberalt värderingsskifte. Huvudanledningen till varför jag för något år sedan valde bort partiet, som bara till sitt namn är liberaler, var inte partiledarens förkärlek till batonger. Det var Centerns vilja att problematisera barnbidragen. I veckan fick jag ett vallöfte från Alliansen om en höjning av barnbidragen med 710 miljoner. Och en lång näsa.
Nej, nej, nej. Barnbidragen ska finnas kvar och bör höjas för alla familjer som verkligen är i behov av stöd. Däremot är det sorgligt att se hur en liberal regering, i jakten på väljare i den brandskattade medelklassen, går bort sig i fråga efter fråga.
Hushåll med en årsinkomst över 800 000 kronor behöver inga barnbidrag alls. Höginkomsttagaren placerar bidragen och kan – räknat på en låg ränta, väldigt låg för personen som är priokund i banken – ge sina barn möjligheten att se fram emot varsin subventionerad BMW i mellansegmentet.
Det är bara att tuta och köra mot en valseger.