Victoria Milan lovar alla som lever i ”monotoma och känslolösa äktenskap” och ”saknar den magiska känslan av passion” att hjälpa dem att ”känna sig levande”.
Företagets hemsida är på alla sätt professionellt utförd. Bilderna av leende, blåögda människor skulle kunna vara tagna för vilka hushållsnära tjänster som helst. Det är heteronormativitet med kunden i fokus. Människorna, som är beredda att betala för att ligga med grannen, ser ut att vara samma människor, som är beredda att betala för barnpassning. Min cyniska sida ser hur man skulle kunna kombinera tjänsterna i en form mängdrabatt. Och göra ”spänningen med en flört” avdragsgill.
Skämt åsido. Hittills har Reklamombudsmannen fått ett femtiotal anmälningar mot Victoria Milans annonskampanj; samtidigt som sajtens 10 000 gratisabonnemang tog slut under första veckan.
Debattörer från höger till vänster är lika upprörda och förklarar hur osmaklig Victoria Milans affärsidé är. I landet, med 20 000 skilsmässor om året, låtsats vi helst inte om alla olyckligt gifta, som är beredda att göra en hel del för att bryta sin känsla av ensamhet.
Själv har jag inte bestämt mig för vad jag tycker. Det enda jag är säker på, är att diskussionens fokus på själva dejtingsajten är felaktigt. Vad vi borde tala om, är hur många av oss, som bakom bilderna av tandläkarvita tänder och fluffiga frisyrer, önskar att vi levde annorlunda liv. Apropå viljan att ”göra livet mer levande”.