KRÖNIKA: På gammaldags bio
Ön, inte minst allra sydligaste Gotland, har sina bekymmer. Den lockar stora mängder människor på somrarna, medan det är betydligt tystare på vintern. Gotländsk dialekt bland kunderna på Folkeryds konditori är sällsynt under juli och augusti. Kontrasterna jämfört med min barndoms Sommargotland är stora. De sommarboende är numera ungefär lika många som de åretruntboende. Och de aktiva jordbruken blir allt färre, men de fina gamla stenhusen är hårdvaluta.
För de året runt-boende är dock sommarbusinessen hyperviktig. Då görs de stora intäkterna och resten av årets verksamhet underbyggs. Sudret kallas ibland för Gotlands Provence och det är strålande vackert, även när det regnar.
I år hann vi dessutom med att gå på bio. Bion i Burgsvik är allt annat än ett hypermodernt biopalats. Komforten är sådär och lokalerna liksom sikten kunde vara betydligt bättre. Tjusningen är att det är en biograf som inte låtit sig förändras av tidsandan; inte mer än att den under många år helt enkelt var stängd. Numera har bion ett hyfsat sommarutbud och priserna skiljer sig inte alltför mycket från de stora biopalatsens.
Varje filmvisning avbryts för en tiominuters paus medan man byter filmrulle i bioprojektorn och det, inser jag, är en smart extra inkomstkälla för biografen. Åtminstone på sommaren kan det vara skönt att pausa mitt i filmen och sträcka på benen en stund i sommarkvällen, köpa lite dricka eller popcorn. Många hinner prata av sig, så det tjattras faktiskt mindre under filmens gång.
Självfallet är det inte helt smärtfritt att låta en biofilm avbrytas mitt i, men det kan faktiskt vara effektfullt. När vi såg på Die Hard 4.0 så hamnade huvudpersonerna i en diskussion om vad målet för skurkarnas verksamhet var. En av dem säger att om skurkarna lyckas så stänger man av samhället helt och hållet. Därefter försvinner både ljud och bild. Poff!
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!