Årets julklapp är ett par hörlurar. Det finns få saker som är så lugnande eller inre trygghetsskapande, som möjligheten att koppla bort omvärlden med musik eller en ljudbok. Allt annat kan förpassas åt sidan – och det ger en chans att sluta sig inom sig själv, hemma, på buss eller tåg, i ett bibliotek eller var det nu må vara.
Hörlurar är för all del inte bara till för att stänga ute, utan också ett redskap för att kommunicera – med mikrofon till. Men ibland är det värdefullt att medvetet dra ur sladden för att ta in annat än just det man längtar efter. Vem säger vad? Hur? Det är inte alltid bekvämt att förhålla sig till vad andra tycker och tänker, men det är nyttigt. Det utmanar självbild och värderingar – och tvingar fram egna slutsatser.
I tisdags ledde jag en paneldiskussion i Runtuna bygdegård om landsbygdens förutsättningar, arrangerad av kommunbygderådet. Det blev en bra prestigelös diskussion, som inte fastnade på partigränsernas gärdsgårdar. Sådana samtal behövs i fler sammanhang. Det är ett nyttigt verktyg för samhällsutveckling.
I den offentliga debatten ser och hör vi nämligen hur polariserande krafter stundtals närmast maniskt söker oförsonligheten; antingen är du med oss eller mot oss. Men om alla gränser görs till allt högre murar, alla diken grävs bråddjupa och dömer alla meningsmotståndare till evig förkastelse, då skapar vi mer problem än vi löser.
Ge gärna bort hörlurar i julklapp – men passa också på att ge ett nyårslöfte om att lyssna och reagera mer på det som sägs och händer runtomkring. Jag tror att det skulle bidra till en bättre vardagsdebatt, med färre dikesgrävare och mindre utrymme för hat och oförsonliga motsättningar.