Den anonyme Olovsson – mest känd för att han är uppvuxen i Vingåker, några Unga Örnar-generationer efter Göran Persson – har under hela föräldraledigheten uppdaterat sin blogg. Ena dagen skriver Fredrik Olovsson att ”regeringsskutan läcker som ett såll”, andra dagen berättar han om den ”knöliga avtalsrörelsen”.
Bloggens röda tråd är politiska floskler och att Olovsson sällan får några kommentarer. Det finns säkert 25 modebloggare i Sörmland med fler läsare än vår socialdemokratiska riksdagsledamot. Om någon av dem skulle beskriva Fredrik Olovsson med en färg skulle svaret vara beige.
Han är politikens motsvarighet till Ford Mondeo.
Därmed blir konstrasten så kraftig när Olovsson först lägger ut ett klipp på videosajten Youtube, i vilket hans 1-åriga dotter svarar på ledande frågor om Moderaterna, och sedan menar att vi som inte ser tjusningen med att använda barn i kampanjfilmer är perversa (Nyheter24, 22/4).
Fredrik Olovssons dotter är förvisso sötare än sin far – men hennes ringa ålder gör att hon över huvud taget inte ska förekomma i ett politiskt budskap. Principen att lära barn säga rätt saker om samhällsutvecklingen, följer man i helt andra länder.
I stridens hetta valde jag att på SN:s ledarblogg jämföra partikadern i Katrineholm med Kim Jong Il. Det var inte en av mina skarpaste analyser. Likheterna mellan Olovsson och den nordkoreanska diktatorn är inte fler än att båda använder stålbågade glasögon och har blickar lika tomma som Göran Perssons påskägg.
Däremot står jag fast vid min övertygelse att barn inte ska ärva sina politiska sympatier av föräldrarna. Partierna bör inte ens arrangera fiskdammar åt barnen på Almedalsveckan.
Politik är inget familjejippo. Inte ens under föräldraledigheten.