Ett uppmärksammat budskap i boken är att regeringskansliet ska ha gett ledarredaktionen på Svenska Dagbladet i uppdrag att: Krossa Wetterstrand. Visst låter det smaskigt!
Nja, för mig som jobbar som ledarskribent känns teorin mest orimlig.
Att en moderat ledarsida granskar ett språkrör kritiskt är ingen skräll. Det finns de som tror att kopplingen till ett partikansli är stark, bara för att ledarsidan är moderat, centerpartistisk eller socialdemokratisk. Men, tro mig, den är aldrig starkare än vad vi på ledarredaktionen vill göra den till.
”Redaktionens sammansättning och interna diskussioner avgör vilka åsikter och hjärtefrågor som blir ledarsidans”, som S-märkta Aftonbladets ledarskribent Åsa Petersen skriver på Newsmill.
Så fungerar det. En ledarredaktion må dela grundläggande värderingar och ideologiska fotfästen med ett parti, men vi har inte samma arbetsgivare.
Men det behöver inte alls vara en slump att själva debatten uppstår. Granskningen av Miljöpartiet har blivit något tuffare under våren. Jag tror att uppståndelsen runt boken handlar om motkraft, ett försök att skapa sympati. Vi får oss till livs bilden av det utsatta språkröret i underläge gentemot stora elaka statsministern och Svenska Dagbladets ledarskribenter.
Visst blir det övertydligt. Men det är så lite som lämnas åt slumpen i dessa tider.