Krönika: Vad gör en politiker som inte får prata?

Det går inte särskilt bra för Centern. Maud Olofsson har passerat sin politiska zenit, ­Andreas Carlgren och Anna Karin Hatt gör ganska bleka insatser i regeringen och väljarna uppfattar partiet som riksdagens mest otydliga. ­

Övrigt2011-05-11 05:00

Opinionssifforna är ingen slump. Om Centern vore ett bilmärke, skulle partiet ha mer gemensamt med Saab än Volvo. Det går trögt med krishanteringen, trögt med kommunikationen och trögt med att övertyga om körglädjen. Inte ens en välfylld kassakista kan dölja faktumet att väljarna, sedan flera år tillbaka, föredrar andra märken.
Centerpartiet ligger till och med tvåa i miljöbilsklassen. Krisen går att lösa på två sätt; antingen släpper man fram politiker som har förmågan att köra i flera olika filer, eller så drar partiledningen upp handbromsen och parkerar sig ur dilemmat.
Den som väljer att stå helt still, kör i alla fall inte av vägen.

När gruppledaren Roger Tiefensee försöker hindra ledamoten Fredrick Federley från att delta i veckans debatt om sexköpslagen, väljer Centern parkeringsluckan.
Federley, som är skeptisk till sexköpslagen, må ha åsikter som inte går hand i hand med partiledningens. Men i grund och botten representerar han sina väljare, som har personkryssat honom.
Centerpartiet tackade och bockade för kryssen. Det är således intellektuell soppatorsk att försöka stoppa en riksdagsledamot, som vill debattera en av sina politiska hjärtefrågor. Framförallt när bortförklaringen från den uppmärksammade FRA-debatten, behovet av majoritet i riksdagen, faller platt till marken.
Förnyelsen inom Centern framstår allt mer som en liberal Potemkinkuliss. Denna tvivelaktiga ryssars vår.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om