Kommer någon undan med att vara sosse är det just pappa. Även om jag själv aldrig lagt min röst på S är det ganska häftigt att han gör så. I mina föräldrars valkrets fick Moderaterna över hälften av rösterna i EU-valet. Fler än åtta av tio röstar borgerligt.
Socialdemokraterna fick knappt fem procent. När pappa röstar på S ger han alltså ett långfinger i ansiktet åt grannarna på Wisteria Lane – vars största bekymmer i sommar är huruvida de får tid över att använda vattenskotern. Sossarna behöver fler som pappa.
Problemet för Socialdemokraterna är att långfingren i storstädernas villaområden blir allt sällsyntare. När inte ens pappa röstade på S i EU-valet är det riktigt illa. Han föredrar Pär Nuder framför Marita Ulvskog sju dagar i veckan, 365 dagar om året.
När det verkligen gäller lär partiet dock få pappas röst. Men rösten på Socialdemokraterna är trots bättre vetande. När oppositionen i Almedalen presenterade sin första stora överenskommelse gav man besked om att återinföra delar av fastighetsskatten.
Vänsterpartiets Lars Ohly fick i samband med presskonferensen frågan om villaägaren, som äger tio procent i en villa för drygt fem miljoner, är rik och därför ska betala mer i skatt. Gissa vad Ohly svarade? Oppositionens syn på privat ägande är så pinsam att man straffbeskattar sina egna väljare som gjort bostadskarriär.
Jämför Lars Ohlys retorik med Per Albin Hanssons vision om folkhemmet. Ohly utser exakt den väljargrupp Mona Sahlin behöver som vänner till ovänner. Kan någon förklara varför pappa, eller någon av hans totalt 39 grannar i valkretsen som faktiskt röstade på S i EU-valet, inte ska överge sossarna för gott?