Visst kan man tycka att det är tragiskt att vi har riksdagsledamöter som inte inser att nöjestrippen till Disney World är bäst att man betalar ur egen ficka. Ingen riksdagsledamot är så underarvoderad att hon eller han inte kan hosta upp de pengarna. Alla har råd, om de vill.
Men resestipendierna finns där av en anledning och det är för att de ska utnyttjas till något värdefullt, att resa utomlands är att förkovra sig på sitt sätt. Alltså gäller det att akta sig så att det inte är själva möjligheten att upptäcka omvärlden som kritiseras.
Det finns inga direkta kompetenskrav för att bli folkvald riksdagsledamot. Du behöver inte kunna skilja mellan semesterresa och studieresa, även om det underlättar och ger ett mer trovärdigt intryck i väljarnas ögon.
En stipendieresa till Disneyworld är, dock, bättre än att inte resa alls. Även om man rent principiellt bör bekosta den själv. Att aldrig vilja se något nytt, att inte vilja våga vidga vyerna är ingen dygd – bara för att det ”sparar” stipendiemedel.
Klantiga ansökningar för illa dolda privata semesterönskemål är naturligtvis inget att skryta med. Men etter värre är att ha riksdagsledamöter som sluter ögonen inför omvärlden.
Hellre res till en amerikansk nöjespark än att aldrig lämna sin hemort.