Kraften i bloggverktyget är stor. Jag tror nog att Henric Sörblad är ärlig när han säger att det blev fel. Men oavsett vilket, är det likväl så att vi bär ansvar för det vi sätter på pränt. Sätt aldrig en rubrik på skoj! varnade en av mina läromästare i tidningsmakeri. Henric Sörblad kan säkert intyga.
När jag jobbade på en annan tidning, på ett annat uppdrag, i ett annat decennium, brukade vi trösta oss med att tryckfelen var pinsamma i en dag, även om vi hade bett om ursäkt. Sedan hade sidorna raskt kommit till annan nytta – för att slå in färsk fisk i eller tända brasan med.
På nätet brinner misstagen inte upp så lätt. Det bloggade blir aldrig till returpapper. Klavertramp spökar i sökmotorer och i skärmdumpar. Att något togs bort tas lätt som ett oomtvistligt bevis för att något ”censurerats”. Ofta är det inte mycket till konspiration, bara att något gått för fort. Men förklaringar brukar drunkna i kommunikationsflödet.
Därför är nätet ett paradis för negativa kampanjer. Det är alltid lättare att samla skräp om en motståndare, än att bygga positiva känslor för den egna kandidaten. Det lär oss inte minst valkampanjerna i USA, vars metoder också brukar brukas i detta land.
Internet erbjuder ilsnabba kommunikationer. Men det gäller att minnas att det som en gång har sparats där aldrig är lika lättflyktigt som tanken bakom orden.