Det är nog ytterst få som vill ha ett samhälle där det är okej att tvinga någon till sexuella handlingar mot personens vilja.
Den föreslagna lagstiftningen är tänkt som ett stärkt stöd för den som har utsatts för ett övergrepp. Men lagen får inte vara öppen för godtycke.
Hur ska man i efterhand kunna säkerställa att samtycke fanns vid det aktuella tillfället? Problematiken är uppenbar. Sexuella relationer är inte nödvändigtvis kringgärdade av juridisk formalia. En del ångrar sig dagen efter. Alla är inte alltid nyktra. Alla är inte alltid genomtänkta.
Redan i dag uppstår ofta en tydlig problematik i sexualbrottsmål, där ord står mot ord. Brott mot en samtyckeslag kan bli ännu svårare att avgöra på ett rättssäkert sätt.
Justitieminister Beatrice Ask (M) säger varken ja eller nej till en sådan lag. Hon vill invänta remissinstansernas kommentarer.
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg är mer rakt på sak och varnar för att en samtyckeslag riskerar att sakna verklighetsförankring: ”Vi kan ju inte ställa upp ett krav på att det ska finnas ett skriftligt avtal som ska vara bevittnat”.
En lagstiftning som skapar mer problem än den löser är inte att rekommendera. Det borde vara möjligt att bli överens om.