Därför njuter jag när jag läser journalisten och dokumentärfilmarens Lars Berges romandebut. Han gillar inte heller samtidens personalpolitik med bemanningsföretag och kaffeautomater med vitt. (Vitt heter det syntetiska mjölk- substitutet som inte får kallas för mjölk, eftersom det inte är mjölk. Man kan alltså trycka på en knapp och få “kaffe med vitt”.)
Kontorsninja handlar om Jens Jansen, en trött mellanchef i yngre medelåldern som ledsnat på sitt enahanda kontorsjobb och gjort sig själv överflödig på sin arbetsplats. Utan att någon har märkt det. Tvärtom åtnjuter han det beröm som borde tillfalla hans yngre och hårt arbetande men kvinnliga kollega.
Satiren över företagskultur och allmän dumhet är kul, roligare än intrigen som i och för sig också innehåller en del fina vändningar. Här finns saker att skratta högt åt. Det är inte konstant kul men då och då är det väldigt kul. Språkligt är det lite fyrkantigt och slutet övertygar mig inte. Å andra sidan vet jag inte hur man bättre avslutar en bok som bäst beskrivs som en dystopisk arbetsplatskomedi med paranoida inslag.
Kul satir över livet på jobbet
Jag har inte mycket tålamod med managementsnack, men jag har om möjligt ännu mindre tålamod med generöst betalda konsulter som reser runt och sprider lögner, förklädda självklarheter och meningslösheter till ditkommenderade anställda som nu får ännu mindre tid på sig att utföra det jobb de ända måste göra.
Så jobbar vi med nyheter