I SKL:s analys av hur Trosa kommuns eventuella byte av län mellan Sörmland och Stockholm skulle påverka Landstinget Sörmland, drar utredarna slutsatsen att påverkan blir liten. Lyssnar du till röster inifrån Landstinget Sörmland är bilden mer mörk; det är ju skatteintäkter som försvinner över en natt. Förhoppningsvis signalerar landstingsstyrelsens ordförande Åsa Kullgrens (S) första kommentarer att hon ser helheten i den utmaning som väntar för landstinget.
Att Trosa kommun vill byta län handlar om betydligt mer än just vården, framför allt sådant som kallas näringsgeografiska samband, men när en kommun lämnar en gemenskap påverkar det förstås de kommuner som blir kvar. Det var landstingsledningens skakiga regionbildningsförsök förra hösten och vintern som skyndade på frågan om länsbyte för Trosas del. Den mjölken är redan spilld.
I underlaget som Trosa kommun har tagit fram efterfrågas ett avtal som gör det möjligt att fritt söka specialistvård i såväl Sörmland som Stockholm, något som Uppsala och Stockholm redan har. Åsa Kullgren (S) säger sig inte se några hinder för detta (SN 12/11). Framtidens vård bygger på färre gränser.
Det finns förstås hinder i andra former och konsekvensanalysen måste vara grundlig. För sörmländsk vård – och inte minst Nyköpings lasaretts framtid – krävs att vården når en så hög kvalitet och tillgänglighet att patienter även utanför länet gärna vill vårdas här. Ett läge där den skattefinansierade sjukhusvården stegvis retirerar till Mälarsjukhuset i Eskilstuna vore förödande. Om Gnesta följer Trosas exempel, varnar SKL-analysen, blir effekterna för Nyköpings lasarett allvarliga.
Därför bör dagens ordning med centralstyrning av tre sjukhus ifrågasättas. Det är något närsynt av landstingsmajoriteten att avfärda de röster som vill se mer självständiga skattefinansierade sjukhus.
Östra Sörmland är en attraktiv inflyttningsregion och lasarettet i Nyköping har potential att få patienter från såväl Norrköping som Södertälje att välja E4:an hit. Om vårdavdelningarna har chansen att visa klass i konkurrensen.
Den planbaserade kösjukvården är snart historia. Därför finns det skäl att höja ett varningens finger för att gränsöverskridande avtal med Stockholm bara ses som något som ska begränsas till Trosas kommuninvånare.
Risken är att vi då bara får se dyrare och svagare sörmländsk vård för skattebetalarna, kombinerat med ytterligare länsbytesutredningar.