Det har varit full fart från första stund. Och det har gått fort, ibland för fort. När det går så fort i förändringsprocesser blir det lätt rabalder, vilket också har varit fallet.
Ska man tro på kritikerna har hennes ledarskap enbart varit till men för kultursektorn. Men det är fel. Förändringsprocesser tar tid och kraft. Och kultursektorn må beskrivas som radikal, men detta inbegriper också ett mått av konservatism.
Hennes ledarskap har väckt känslor. Inte enbart bland politiska och idémässiga motståndare. Det har muttrats även i Alliansleden då och då, delvis på grund av kraften i debatten. Men konflikter är inte bara av ondo.
Under mandatperioden har det pratats kulturpolitik på ett sätt som vi inte sett maken till på länge. Det har tvingat fram ärenden i rampljuset som annars bara puttrat i bakgrunden utan diskussion.
Det som har saknats är den där extra minuten att ta ett djupt andetag, innan man kör vidare. Det är inte givet att det hade blivit mindre rabalder för det, men en och annan kommunikativ fallgrop hade kunnat undvikas.
Nu säger Ulla-Karin Skoghag att det personliga priset har blivit för högt. Hon avgår med pensionens rätt i vår. Men det är trist att hon inte känner att lusten till politiken finns kvar. För kulturdebatten kommer att bli fattigare. En inte allt för vågad gissning är att hennes efterträdare kommer att ha en annan framtoning. På gott och ont.
Förändringsprocesserna som drivits i nämnden har av någon anledning kommit att läsas som Ulla-Karin Skoghags personliga agenda. Vilket är märkligt. Som om hon bestämde helt själv.
Det tål att påpekas att besluten bygger på en majoritet bestående av Ulla-Karin Skoghags eget parti, Folkpartiet, samt Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Om dessa partier inte hade stått bakom den politik som förts, så borde de inte heller ha drivit igenom besluten. Men det har de.
Förändringen av Gästabudet har fått mycket kritik, det blev ingen publiksuccé, men idén var god. Det var ett ärligt försök att förändra och förnya. Om ingen rör om i grytan, bränner det snart fast på botten.
Låt oss därför hoppas att den glöd i kulturdebatten som Ulla-Karin Skoghags ledarskap har väckt, inte slocknar för att hon tackar för sig i vår.
Olof Jonmyren
Kulturdebatten blir en profil fattigare
Ska man konstatera något om kulturpolitiken i Nyköping den här mandatperioden är det följande:Ulla-Karin Skoghag (FP) har som ordförande i kultur- och fritidsnämnden verkligen satt färg på debatten.Viljestark och målmedveten har hon, på ett sätt som stundtals chockat det lokala kulturlivet, drivit på en politik som har satt förnyelse och förändring i fokus.
Så jobbar vi med nyheter