Kulturkrock på gymet

Vi sitter och väntar på att Fatmys och Shireens aerobicpass ska börja. För nästan två månader sedan promenerade tjejerna in på Hälsomagasinet för att se om Kom-i-form-kursen för kvinnor var något för dem.
Jag såg en annons i SN där det stod att enbart kvinnor kunde delta och jag ringde genast runt till mina vänninor, säger Shireen. Det lät väldigt bra.
Förutom folkhögskolans Friskis och svettis-pass på fredagar finns det inte så många andra träningstillfällen för slöjbärande kvinnor i Nyköping.

Lite osäkra var de inför det första passet. De har båda tränat tillsammans med män tidigare, men mixad träning betyder att slöjan måste vara på. Och det är obekvämt.
Det är för svettigt, säger Shireen, som ändå har en lättare form av huvudbonad, anpassad till träningen.
Men att hålla på med spinning är helt omöjligt om man har slöja, påpekar Fatmy och avslöjar samtidigt att cyklingspasset tillhör favoriterna.
Är det bara kvinnor som tränar, slänger tjejerna både slöjan och de längre träningskläderna.
Och då kan vi stretch också. Är det män i lokalen kan vi inte ligga ned på golvet, säger Fatmy.
Om en man kommer in i lokalen och ni inte har slöja på er, hur känns det då?
Jag känner mig naken, säger Shireen, som har burit slöja sedan åtta års åldern.
Det gäller bara att inte visa det. Blir man upprörd drar man bara uppmärksamheten till sig och det vill man inte, säger Fatmy.
Hon har bara burit slöjan i två år.
Så jag vet verkligen hur det är att leva på båda sidor. Jag vet vilka problem det blir att ta på sig en slöja. Jag kan till exempel aldrig följa med mina barn till badhuset längre. Det är mycket jag har fått offra.

Fatmy är noga med att säga att valet att bära slöja är helt hennes eget.
Jag mådde helt enkelt inte bra. Jag kände att något saknades. Men hade jag bott kvar i Libanon är det inte säkert att jag valt slöjan. Där hade jag haft min familj, vänner en större trygghet. I Sverige känns det mer rätt att bära slöjan.
På köpet har Fatmy ändå fått en krångligare vardag. Mångt och mycket av det svenska samhället är stängt för slöjbärande kvinnor. Men det är inte enbart i Sverige muslimska kvinnor har problem.
I Tunisien är det förbjudet att studera på universitetet om man har slöja, berättar Shireen.

Samtidigt är alla gym i Libanon byggda så att det ska kunna passa både kvinnor som vill ha slöja och de utan.
Men vi kan inte begära attt de ska stänga dörrarna för att vi ska kunna träna här, säger Fatmy. Det är självklart. Samtidigt tror jag att det är fler än vi, andra svenska kvinnor, som skulle vilja ha tränings-pass utan män.
Shireen berättar om när badhuset i Oxelösund ville satsa på tjejträning. En gång i månaden hölls lokalen öppen för bara kvinnor.
Då var det en hel del svenska kvinnor där också. De verkade tycka om det. Men det fungerade inte i längden. En gång dök en rad män upp som skulle styrketräna och kvinnorna försvann under vattnet, fnittrar Shireen.
Ja då var det jag som fick rädda situationen, säger Fatmy. Jag bar inte slöja då.
Men vad händer nu? Efter två månaders sluten träning i grupp. Kommer ni att fortsätta?
Jag skulle vilja göra det. Kanske anmäler vi oss till nästa kurs i vår, men det är lite dyrt. Det skulle vara bättre om vi kunde köpa ett vanligt halvårskort.
Annars får det bli långpromenader igen, säger Shireen skrattande.