Ingen ska behöva gå i en skola som gång på gång har svårt att klara sitt uppdrag. Därför är friheten att välja bort en skola viktig.
Det där är viktigt att komma ihåg när Skolverket varnar för att klyftorna ökar mellan hög- och lågpresterande skolor. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) skyller vanemässigt på kommunaliseringen av skolan. Skolverket försöker peka finger åt det fria skolvalet, utan att säga att det är fel. Ingen talar om riskerna för att mångåriga brister inom lärarutbildningen också spelar in. Detta bör ändå nämnas.
Barn har olika fallenhet för olika ämnen och kunskapsområden. De lär sig olika snabbt. Vi har olika hemförhållanden. Hur mycket tid som vårdnadshavare kan lägga på att stötta och uppmuntra sina barn varierar. Att olika skolor, olika huvudmän och olika pedagoger presterar olika resultat är föga överraskande. Före det fria skolvalets tid fanns liknande skillnader mellan olika bostadsmiljöer, som attraktiva eller nedgångna stadsdelar. Dåtidens betygssystem gjorde detta lite svårare att upptäcka.
Att elever söker sig till skolor med goda resultat är naturligt. Det gör att skillnaderna mellan skolor blir tydliga, om det dessutom är högpresterande elever som oftast väljer bort skolorna med kvalitetsproblem. En av utmaningarna är att få fler att välja bort skolor som inte fungerar.
Den statliga utbildningspolitiken bör ta ansvar för att säkerställa att förutsättningarna att nå kunskapsmålen är så likvärdiga som möjligt för alla elever. De som har svårast att nå målen måste få det stöd som krävs för att prestera mer – oavsett val av skola.
Kritiken mot att elever presterar olika får lätt en besvärande underton, den som talar i termer om ett A- och ett B-lag halkar lätt in på formuleringar som antyder att elever som överträffar kunskapsmålen, lär sig osolidariskt fort. Det är en återvändsgränd ur ett kunskapsperspektiv. Alla behöver lära mer.
Staten bör med hjälp av riktade insatser kunna vara med och stötta de svagast presterande eleverna och skolorna. Huvudansvaret för kvaliteten måste tas i varje kommun, på varje skola – oavsett driftsform.
Skolverkets vassaste budskap är att en kommun aldrig får acceptera att en skola år efter misslyckas med att nå målen, utan att reagera och förändra.
Minns också att före skolvalet hade eleverna inget annat val än att gå kvar i en dålig skola, om inte familjen kunde flytta.