På fullmäktigemötet i onsdags debatterades tilläggsbudgeten för 2011. I två timmar höll de debattglada kommunpolitikerna låda om innehållet. Inget fel i det, det är bra att styrprinciper och prioriteringar luftas ingående. Men det är anmärkningsvärt att det nästintill blev en repris på sommarens budget- och valdueller mellan Daniel Portnoff (M) och Ann-sofie Soleby Eriksson (S).
Efter dessa dueller har väljarna gett Allians för Trosa 22 mandat och de rödgröna fick tolv. Moderaterna ökade i kommunen med nästan tio procentenheter, Socialdemokraterna backade nio.
Det är intressant att Socialdemokraterna då inte väljer att justera sin retorik trots att det politiska landskapet har färgats så tydligt i blått. Ett strategiskt kliv hade annars varit att försöka närma sig Moderaterna något men avvika tydligt i några utvalda profilfrågor, som omfattningen på offentliga satsningar, frågan om heltid/deltid, fördelningen på bostadsmarknaden. Allt för att kunna locka tillbaka väljare som flytt. I stället är retoriken lika oförsonlig som före valet. Det tackar garanterat Alliansen för. Så länge man håller ordning på torpet kan man då utmåla motståndarens politik som riskfylld och oansvarig.
Det blir inte lättare av att oppositionen betraktar de 16 miljoner i kostnadseffektiviseringar som nämnderna gjort som ”stulna” från verksamheten. I ett läge där Alliansen har tillfört närmare 90 extra miljoner under samma tid blir argumentationen ihålig. Särskilt som effektiviseringsarbetet bygger på förslag från de offentliga verksamheterna själva.
Varken Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Trosaradikaler torde ha något att vinna på att framstå som motståndare till effektiviseringar.