Kvinnlig manifestation på kvinnodagen
De flesta småbutiker skyltar med förlängt öppethållande och extrapriser. Restaurangerna lockar med festmenyer till specialpris och så vidare. Det skyltas och flaggas och glimmar av marschaller i vintermörkret, alltihop väldigt trivsamt kan man tycka, så vad är det då Eva vänder sig emot?
Jo, att man slår mynt av kvinnodagen och lockar folk att använda pengar till shopping, när de i stället borde gå till organisationer som är solidariska mot kvinnor i hela världen. Girighet har ersatt solidaritet. Cynismen frodas!
Än en gång förbluffas man över den trångsynthet som regelbundet demonstreras av kvinnliga kämpar för jämlikhet och rättvisa. Det är enkelt att konstatera att 9 av 10 av de småföretagare som jobbar denna kväll är kvinnor.
Förmodligen stöttas de av någon (en man kanske!) för att klara av kvällen, liksom all den tid i övrigt som de måste lägga ner för att någorlunda försörja sig på sina butiker. En löneanställd kan nog aldrig riktigt förstå hur mycket som krävs av egenföretagare av energi, uppfinningsrikedom och djärvhet, dygder som minsann inte alltid tillskrivits kvinnor. Ändå, se så många kvinnor som startat eget bara de sista 1015 åren.
Vad är det som driver dessa kvinnor ut ifrån hemarbete och löneanställning? Är det girighet? Eller har de tvingats därhän för att det inte finns jobb åt alla?
Nej, detta är kvinnokamp praktiserad i den lilla världen: strävan efter självständighet, viljan till jämställdhet på egna meriter, önskan att klara sig själv, behovet av att förverkliga sig allt detta som formulerades med tesen Kvinnor kan, när denna utveckling satte fart här i landet.
Visst kunde tjejerna stanna inne kvällen 8 mars och kontemplera över de stora linjerna i kvinnokampen samt skicka pengar till Rädda Barnen.
Men det är minst lika positivt med denna manifestation av kvinnlig duglighet och att kvinnor träffas och har kul på stan, vare sig de handlar av varandra eller ej.
Carl F Gnosspelius
Så jobbar vi med nyheter