Vet vi egentligen hur det gick till den där decembernatten år 1317 som enligt Erikskrönikan kom att kallas Nyköpings gästabud? Karin Isaksson har ställt sig frågan flera gånger under arbetet med manuset till "Anno 1317 – Nyköpings gästabud" som hon nu lämnat över till Teater Sörmland.
I december 2017 har det gått 700 år sedan dåvarande kung Birger Magnusson bjöd in sina två småbröder Erik och Valdemar till en slags försoningsfest på Nyköpings hus. Gesten slutade med ond bråd död och skrevs in i de svenska historieböckerna för alltid. Det här är något som Karin Isaksson tagit fasta på i sitt manusskrivande.
Hon menar att historien är full av män med makt, något som kritiserats från flera håll – inte minst efter Dagens Nyheters stora granskning av de svenska läroböckerna i historia år 2015 där tidningen räknat antalet män och kvinnor i läroböcker från de fyra största läromedelsföretagen. Granskningen visade att kvinnorna endast utgjorde 13 procent av alla historiska personer. Genom att lyfta genusperspektivet vill Karin Isaksson visa på en bredare mänsklighet än vad som framkommer i historieböckerna där män med makt står för "sanningen".
– Redan när jag fick uppdraget ville jag berätta kvinnornas och de förtrycktas historia. Vid den här tiden var folk livegna, det var inbördeskrig och folk var hårt beskattade. Vad finns det för andra historier vid den här tiden som inte berättats, menar hon.
Karin kom i kontakt med Teater Sörmland via teatergruppens skådepelare och regissör Jerk Ohlsson Westin på Teaterhögskolan i Malmö, där hon år 2014 tog en kandidat i dramatiskt författande. Året efter blev hon inbjuden att se musikalversionen av Nyköpings Gästabud, och lämnade därefter ett synopsis på en ny version till jubileumsåret. Teater Sörmland fastnade för hennes utkast och hon fick uppdraget att skriva det nya manuset inför firandet av gästabudet. Något som roar henne på flera plan.
– Min version är absolut en flirt med 700-årsjubileet. Nyköping firar ett blodbad, men jag ger en möjlighet att ta sig ur det, säger hon hemlighetsfullt.
Karin Isaksson är överlag förtegen om handlingen i den nya versionen. Men avslöjar att spelet fått tre tunga kvinnliga huvudroller i form av Kraka, en helt ny karaktär, samt änkedrottningen Helvig och Ingeborg, hertig Eriks gemål.
‒Ingeborg är spelets antihjälte som vill stoppa det pågående inbördeskriget, medan änkedrottningen fattat ett eget beslut som i den tidsandan kan betraktas som reaktionärt, berättar Karin.
Huvudkaraktärer är naturligtvis även de tre bröderna, och även om Karin Isaksson valt att inte vara historien, som vi känner till den genom Erikskrönikan, trogen. Så utgår självfallet historien fortfarande från decemberdygnen på Nyköpingshus.
‒Dramaturgin berättar historien som vi tror den var i Erikskrönikan. Men teater har ju den fördelen att man kan ljuga om historien. Och även det är ett historiskt berättat spel flirtar jag med nutiden och drar populärkulturella referenser från exempelvis "Game of Thrones".
Vem som egentligen är ond och vem som är god har också intresserat Karin, genom att skapa mänskliga porträtt vill hon visa att allt är inte svart eller vitt.
‒Nyköpings gästabud är trots allt en makthistoria. Ju ondare en person är, desto större är behovet att förstå hur en person kan begå desperata handlingar.
Vad har varit den största utmaningen?
– Att få ihop det vi tror är historien med det som är fantasi på ett trovärdigt vis. Samtidigt har det varit viktigt att ta hänsyn till tidsandan, språket, platsen, hästarna och den hundra personer stora ensemblen, där flera av småkaraktärerna får mycket större plats än tidigare.
Har du vågat ta ut svängarna?
‒Jag har varit tvungen att ta ut svängarna för att köra över männens historia och hitta något annat. Att vara otrogen historien var nödvändigt ör att se händelserna ur ett nytt perspektiv.
Vad hoppas du publiken kommer säga efter premiären på Nyköpings hus den 1 juli?
– Jag hoppas dom säger wow! Och att de får med sig att det under den här tiden levde människor med andra öden än de vi läser om i historien. Och att de uppskattar det absurda och komiska i pjäsen och tycker om några av karaktärerna.