Kyckling är hett i Abols kokvrå
Ungkarlslivet är inget för Artis Abols. Nyköpings Hockey-anfallaren saknar familj och släkt i Lettland. Men jag får försöka se positivt på det hela, som alla svenskar säger. Jag har lärt mig att inte ta min familj för givet och dessutom har jag fått lära mig att laga mat.
När SN hälsar på strålar dessutom en varm vintersol in genom fönstren.
Trerummaren för två säsonger sedan är bytt till en liten etta med kokvrå.
Det hade inte varit någon mening att hyra en större lägenhet. Då blir man bara mer ensam, resonerar Artis. Då skulle jag gå omkring och säga hej till mig själv i alla rum.
Det är första gången under hockeykarriären utomlands som han inte bor tillsammans med sin familj.
Under de tidigare sju säsongerna har frun Daiga och senare barnen alltid funnits vid hans sida.
Vi har flackat runt hela tiden, så vi kom till en punkt i livet då vi var tvingade att välja om vi skulle bo i Sverige eller Lettland och jag har aldrig riktigt velat bo i Sverige. Min släkt och mina vänner finns i Lettland. Och nu har min fru fått jobb på ett kreditföretag där nere och min son har börjat första klass. Det känns bra.
Men att bli särbo har sina sidor.
Vi sa att vi skulle ringa varandra varannan dag, men det höll bara i två dagar, säger han och skrattar en aning generat. Så när jag min första kvartalsräkning kom, fick jag en chock. Så nu betalar jag istället varje månad och så ringer jag och kontrollerar med kundtjänst hela tiden hur mycket jag ringt för.
Och sen får man sitta och titta på klockan så att man inte pratar för länge. En del gånger räcker det att prata fem minuter med varandra, andra gånger springer det iväg till 20 minuter.
Även att laga mat har Artis fått lära sig.
Det blir mest pasta och Stinas kyckling. Jag kan äta kyckling varje dag. Min fru skickade med en kokbok, men jag har fortfarande inte öppnat den. Jag säger att jag ska göra det i morgon, men den morgonen har inte kommit än.
Är det saknaden av familjen som gjort att Artis än så länge bara gjort nio poäng (tre mål och sex assist) i serien?
Nyköpings assisterande lagkapten kan inte riktigt svara på den frågan men medger att familjen är viktig för honom.
Man har alltid tagit dom för givet. Nu har jag lärt mig uppskatta dem ännu mer.
Humörmänniska som han är, och med tanke på alla förlorade matcher, är frun kanske bara glad att de är särbor just nu.
Ja jag kan nog bli lite grinig efter de matcher vi förlorat, säger han. Efter tio år tillsammans har hon lärt sig att det inte är någon idé att fråga mig något efter en sådan match. Det syns i ansiktet. Det är bättre att vänta tills jag börjar prata.
Artis tycker att laget är inne i en negativ trend just nu.
Vi är egentligen inte så dåliga som tabelläget visar. Det är bara att självförtroendet inte är på topp.
Den lettiska forwarden anser att självförtroendet till 50 procent är det som avgör en match.
Sen delar teknik, fysik och speluppfattning de andra 50 procenten.
Så i det här läget kanske det skulle vara bra att ta in en psykolog?
Jag skulle gärna vilja prata med en psykolog. Helt klart. Jag har funderat mycket på det och jag tror att det skulle hjälpa mig. Jag vet att många andra lag använder sig av en sådan person när det går tungt eller inför en viktig match. Jag är inte som Wayne Gretzky. Han sa en gång att när han klev innanför dörren till familjens hus så tänkte han inte längre på hockey. Jag tänker fortfarande på matchen mot Hammarby.
När man har tre matcher i veckan blir det väl ännu jobbigare att skaka av sig förluster?
Ja, det har känns så i år. Men man ska inte skylla allt på självförtroendet. Vi har inte varit bra. Varken anfallet eller försvaret har fungerat. Vi har kommit för nära varandra och hamnat i ingenmansland.
Behöver det göras något drastiskt i laget?
Drastiskt, ja det måste väl betyda att sparka alla. Nej jag vet faktiskt inte vad som måste göras. Men jag blir lite trött på svenska tränare som säger att man ska kämpa vidare och att det kommer att hända något positivt. Lettiska tränare skriker mer i båset.
Många har nog förväntat sig mer av dig. Hur tycker du att det gått så här långt?
Det är klart att jag inte värvades för att åka runt och tackla motståndare, men det hade inte varit bra ändå om jag gjort mål och vi ändå förlorat matcherna. Vi måste hitta ett fungerande lagspel.
19 matcher kvar, 57 poäng att spela om. Artis anser inte att en plats i superallsvenskan är körd ännu. Eftersom han ska åka hem till Lettland den 4 november för ett kort familjebesök hoppas han att laget hunnit samla på sig lite poäng.
Annars lär jag få höra det från släkten, säger han.
Och du kommer kanske att spela bättre efter ett besök med familjen?
Det är många som har sagt det faktiskt. Vi får se. Det ska bli skönt att komma hem i alla fall.
Så jobbar vi med nyheter