– Det var självklart att kyrkan engagerade sig i den situation som uppstod, de som bor i vårt område är våra församlingsbor, säger Elisabeth Volden, kyrkoherde i Daga församling.
Redan från början kom kyrkan och föreningarna i Stjärnhov samman för att hjälpa de nya invånarna till rätta. Innan de första boende anlände anordnades en insamling av kläder i kyrkan. Gensvaret var enormt, minns Elisabeth.
– Vi fick in alldeles för mycket. Det var så många som ville skänka att vi inte kunde förmedla allt.
I början handlade det mest om att förmedla nödvändigheter som kläder och barnvagnar. Men snart startades även ett språkcafé i församlingshemmet på tisdagarna, som blev en populär mötesplats för ortsbor och asylsökande.
– Det handlade lika mycket om samvaro som att träna svenska. Där satt vuxna män och spelade Fia med knuff med våra medelålders församlingsbor. Och det var befriande att få höra dem skratta, säger Elisabeth.
Själva kyrkan var också öppen på söndagar, med en medarbetare på plats som spelade musik. Den besöktes även av muslimer som kom för att tända ett ljus eller ha en stilla andaktsfull stund. Det fanns aldrig några religiösa motsättningar, enligt Elisabeth Volden.
– Vi hade ju inte heller någon förkunnande verksamhet, det handlade om ren medmänsklighet.
När hon minns tillbaka på Solbackatiden, så är det mest framträdande hur naturligt engagemanget infann sig.
– Det häftiga var att så många blev engagerade. Det visar på hur stort behovet att hjälpa är. Så fort vår medkänsla väcks är den första reaktionen " vad kan jag göra", säger Elisabeth Volden.