Lacka ett lummigt landskap till havs

En grönskande ö reser sig i havsbandet. Några skär ligger utslängda vid horisonten, annars finns ingenting bakom ön. Bara vatten och åter vatten.

Övrigt2001-08-03 15:13
Längst ut i Nyköpings skärgård ligger Lacka. Förbi Stendörren, genom Sävsundet och ut på Gupafjärden. Ön känns lätt igen på det röda tornet på den norra delen, byggt av bankiren John Strandberg som köpte Lacka år 1923.
Bryggan i viken på nordöstra sidan är hög.
Kanske skärgårdens högsta, säger Pierre Stålnäbb.
Pierre är, precis som hans far var tidigare, tillsynsman för Lacka naturreservat.
Från bryggan på nordöstra sidan leder en bred stig uppåt ön. Stigen är kantad av slåtteräng och vildäpplen. Landskapet är mestadels grönt, på vissa ställen brunbränt av solen. Känslan av att befinna sig i skärgården är plötsligt avlägsen.
En grind avgränsar vildmark och öns boskap från Trädgården. Trädgården har blivit namnet på både den trädgårdsmästarstuga och dess angränsade trädgård som uppfördes av John Strandberg på 1920-talet. En bankir ville självfallet ha färska frukter och grönsaker och omges av doftande rosor även i skärgården. John Strandberg lät därför dika ur ett kärr och skapa en stor trädgård. En trädgårdsmästare med familj fick trängas i trädgårdsmästarbostadens ett rum och kök året runt. Själv återvände John till Sturegatan i Stockholm när kylan kom krypande. På 1950-talet gjordes trädgårdsmästarhuset större, men ingen ville längre bo på Lacka året om för att ta hand om en trädgård.
Lacka har haft bofast befolkning sedan mitten av 1500-talet. Mellan år 1700 och 1824 var Lacka också lotsplats. Efter lotsindragningen blev jordbruk och fiske huvudsysselsättningen.
Idag bor Christina och Bo Wijkmark i trädgårdsmästarbostaden. Christinas far köpte ön av John Strandberg 1964. Idag äger Naturvårdsverket Lacka, utom Trädgården och John Strandbergs hus på norra udden som finns kvar i Wijkmarks ägo.
Av den forna trädgården finns fortfarande spår, även om större delen av växterna förstördes under 50- och 60-talet då trädgården inte underhölls. När Christinas far köpte ön var det mesta uppätet av sorkar. Men de knotiga fruktträden, en hängask och en spireahäck ger fortfarande skönhet åt trädgården.
Häggen är underbar när den blommar och de inplanterade hasselnötsbuskarna med sina avlånga nötter är ett måste på vårt julbord, säger Christina Wijkmark.
Ett flygfoto från 1954 visar hur symmetrin präglade trädgårdsgångarna. Grusgången började i en rondell och fortsatte i en jämn kvadrat runt trädgården. Mindre gångar löpte i räta linjer mellan huvudkvadraten.
Den var tydligen väldigt stilig. Rondellen var kantad med rosor, säger Christina och pekar på den lummiga rundel som kan skönjas i trädgårdens ena hörn.
På den norra udden är John Strandbergs hus strategiskt placerat, med tre av husets sidor mot vattnet. På klippan ovanför står en klockstapel, en enkel present till paret Strandberg från några vänner.
På ett 20 meter högt berg stoltserar Lackas röda utsiktstorn, också det uppfört av John Strandberg.
Han var inte bara rik utan också mycket om sig och kring sig, säger Christina. Huvudanledningen till bygget var nog att John skulle ha uppsikt över tjuvfiskare.
John Strandberg installerade till och med en telefon i tornet så han snabbt kunde ringa till sin arrendator som fick ge sig ut efter tjuvarna.
Utsikten från tornet är otrolig. Det öppna havet är nästan stilla och segelbåtarna glider sakta över Gupafjärden.
Här satt han nog och drack konjak, säger Pierre Stålnäbb om gamle Strandberg.
Tillsynsmannen är tillsatt av länsstyrelsen och har en hel del att stå i. Naturskyddsområdet ska hållas under uppsikt, gräset ska slås och toaletter och sopmajor tömmas. Röjningen hjälper de sju korna till med.
Runt 150 dagar per år spenderar jag här ute, säger Pierre. Lite för mycket tycker min fru ibland, skrattar han.
Mitt på Lacka ligger gården som Pierre och Marie-Louise Stålnäbb arrenderar. Söder om gården ligger ett högt berg, på andra sidan sträcker sig ängarna.
Utmärkt att sitta på om kvällen med ett glas vin i handen, säger Marie-Louise och ser upp mot berget.
Pierre går ner mot bryggan igen. Korna syns inte till, men flugorna surrar som besatta runt våra huvuden. Nere vid bryggan förklarar Pierre vägen till tornet för några seglande besökare.
Det är många mil man har gått på den här ön, säger han.
Vattnet är fortfarande lugnt. Kanske kommer älvorna att dansa i viken i kväll.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om