Låglönepolitik och a-kassa

Jag jobbade ett antal år som datautbildare i Stockholm. Tjänade drygt 30 000 kronor i månaden, en för branschen då ganska modest lön. Sommaren 2003 blev jag, liksom många andra, uppsagd på grund av arbetsbrist (bubblan hade ju som bekant spruckit). Gick arbetslös ett tag med a-kassa samt inkomstförsäkring.
Sökte och blev erbjuden ett jobb som gymnasielärare. Detta till en lön på knappt 21 500 kronor i månaden. Vad skulle jag göra? Tacka nej och hävda att jag minsann inte tänkte vara med och stödja kommunens låglönepolitik? Jag skulle ju förlora pengar varje månad jämfört med om jag fortsatte att lyfta a-kassa och min försäkring!
Eller skulle jag acceptera erbjudandet och inse att det för tillfället inte fanns någon som var villig att erbjuda mig mer?

Vad anser ni från facket, s och v? Skulle jag ha tackat ja? Eller borde jag fortsatt att lyfta a-kassa? Trots allt var jag ju tvungen att gå ner i inkomst för att få ett jobb. Eller tjänade jag för mycket innan? Var går i så fall inkomstgränsen?
Filosofen