Lämna inga spår efter dig
Att njuta av naturen utan att lämna några spår efter sig är Trosaföretaget Green Latitudes specialitet. SN följde med till Stendörrens naturreservat för en kvällstur i kajak.
De här tvåmans-kajakerna är väldigt stabila, förklarar guiden Erik Rönnby.
Gruppen svarar med ett skeptiskt mummel innan de låter Erik fortsätta instruerandet. Han visar tillsammans med sin kollega
Jesper Wennerholm hur man på bästa sätt kliver i och ur de flytande farkosterna, hur man utnyttjar paddelns fulla kraft utan att få spaghettiarmar efter fem minuter och i vilken ordning man bäst tar på sig flytväst och kapell.
Efter ytterligare lite säkerhets-
information uppstår febril aktivitet
i gruppen.
Precis som Erik förutspådde på land är de flesta av oss mycket ivriga de första tio minuterna i vattnet. Tvåmanskajakerna är lätta att styra med hjälp av rodret och vi, de
glada amatörerna, snirklar glatt omkring på fjärden i väntan på att alla ekipage skall komma i vattnet.
Erik och Jesper paddlar varsin enmanskajak. Erik tar täten och glider ut över farleden med sina adepter som en skock mammiga and-ungar i kölvattnet.
Jesper håller sig sist, ser till att alla hänger med.
Vi följer pärlbandet av öar och kobbar, lugnt och stilla ut mot öppet hav. Kajakerna glider stillsamt fram nära land, klyver helt tyst den spegelblanka vattenytan. Det glada tjattret i kajakerna byts mot viskningar och till sist hörs bara paddeltagen och skärgårds-fåglarna.
När vi efter en dryg timme kliver
i land på en ö i det yttersta kustbandet spricker himlen upp helt och blottar ett soligt leende. Vi mumsar mackor och dricker kaffe. Någon tar sig ett kvällsdopp innan Erik samlar gruppen för lite information om ekologi, djurliv och skärgårdskultur.
Vi är anslutna till ekoturismföreningen, berättar han. Och vi arbetar utifrån den amerikanska leave no trace -ideologin. Allt vi tagit med hit, skall med hem.
Någon plockar skuldmedvetet upp en halv räka som rymt ur en baguette ned på klippan, och slänger den i Eriks medhavda soppåse. Sopor, kylväska och diverse böcker om skärgårdens djurliv packas åter ned i de rymliga kajakerna. Det är dags för hemfärd.
De som vill får prova på att gunga med i de mjuka dyningarna ute på öppet hav innan vi med solen i ryggen paddlar hemåt igen. Vattnet är klart och mellan skären och öarna ser vi botten mycket tydligt. Fiskarna reagerar inte på vår framfart, simmar bara lugnt vidare under oss. Känslan är snarlik den man får då man flyger alldeles ovanför molnen. Det känns overkligt att vara så nära ytan.
Tolv mycket nöjda paddlings-noviser äntrar stranden vid Stendörren vid niotiden på kvällen, just innan solen går ned. Att närma sig naturen i kajak har för oss alla varit en mycket positiv upp-levelse. Det är inte helt otroligt att några av oss drömmer om en egen kajak i natt.
Så jobbar vi med nyheter