Landin bjuder på Gnestarock

Mot förlovade land är Gnestabandets tredje fullängdare. Resultatet är något spretigt. Det låter lite som ett hopkok av Lars Winnerbäck, Dia Psalma och Jumper. Väldigt mycket Winnerbäck i vissa låtar, speciellt textmässigt. Det känns som om de inte riktigt kan bestämma sig för om de ska köra på hårdrock eller vispop. Men några av låtarna fastnar, speciellt För sällskaps skull och Hallelujah. De är sköna.
Plattan går absolut inte ner
i korgen, men den hamnar heller inte i skivsamlingen. Nej,
i bilen får den ligga kvar och utgöra ett soundtrack för de smala sörmlandsvägarna.

Landin bjuder på Gnestarock

Lyssnar på Landins senaste platta i bilen, djupt i de sörmländska skogarna. Sörmländsk rock i sörmlandsskogen, vad kan vara bättre än det?