Långbortistan

Är ett land i världens utkant.
År 1960 hade idealisterna med fredliga medel lyckats bli av med de sista resterna av de gamla makthavarna, adeln och högern.
När idealisterna tog över var folket lyckligt, de nya makt-
havarna arbetade för folkets bästa och levde som folket gjorde.
Men andra tider kom och med den nya ledare. De nya ledarna glömde idealen, levde för makten, började mer och mer likna den gamla överklassen, det gick t.o.m. så långt att de struntade i lagar och domstolsutslag. De betraktade folket som sina tjänare, skaffade sig enorma fördelar, ekonomiskt livslång trygghet, sky-
höga löner och pensioner, köpte gods och gårdar, gick
före i köer till attraktiva stugor, hus och lägenheter och värst av allt de tyckte själva att de hade rätt att leva lyxliv på folkets bekostnad och kunde inte se några fel i den gräddfil de gav åt varandra.

Likt parasiter sög de kraften ur folket, lite i taget för att det inte skulle märkas, man byggde upp en väldig apparat med kontrollanter och bidragstagare alla beroende av makten, allt med det långsiktiga målet att göra folket passivt och maktinnehavet permanent.
Denna nya överklass sög ut folket för folkets bästa påstod de. De till och med trodde på sin egen välvilja och var så övertygade om att de hade rätt att de med vrede protesterade om någon påtalade den groteska utsugningen och slöseriet med både mänskliga och ekonomiska resurser som pågick.
Men som varje överklass genom tiderna kommer även denna att försvinna till historiens soptipp och folket i Långbortistan kan än en gång resa sig och bli till de stolta, lyckliga och friska människor de
i grund och botten är.

Tommy Pettersson