Långsam resa mot snabbare tågtrafik

I Frankrike kunde tågresenärer åka på landets första höghastighetsbana i början av 1980-talet. I Sverige kan vi i bästa fall göra en liknande resa omkring 2025. Däremellan skiljer nästan ett halvt sekel.
Det är kanske inte rättvist att jämföra förutsättningarna mellan Sverige och den europeiska kontinenten. Vi lever i ett glesbefolkat land med färre tillväxtregioner. Men vårt EU-medlemskap har resulterat i att Europa kommit närmare. Om Sverige ska konkurrera på den inre marknaden krävs infrastruktur i europeisk toppklass.

Övrigt2009-09-15 05:00

Det senaste 20 åren har den svenska persontrafiken med järnväg ökat med 64 procent. I Mälardals- och Öresundsregionen klarar stambanorna inte längre av att tillgodose tjänstesamhällets behov. Ska regionförstoringen kunna fortsätta behövs en förändring.
När regeringens utredare Gunnar Malm i går presenterade sitt betänkande angående svenska höghastighetsbanor var resultatet således glädjande. Malm ser att samhällsnyttan överstiger kostnaden för en satsning på snabbtåg mellan Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö.
Banorna möjliggör hastigheter över 300 km/h. I praktiken halveras restiden mellan huvudstaden och de södra delarna av Sverige. Tidsvinsten är påtaglig också för den fjärde storstadsregionen. Restiden mellan Stockholm och Linköping stannar på strax över en timme. Höghastighetsbanan möjliggör boende i ena staden, arbete i andra.
Restiden mellan Stockholm och Nyköping är blygsamma 36 minuter. Utredningens ambition att knyta ihop Sveriges internationella flygplatser med höghastighetsbanor innebär också ett lyft för Nyköping. Gunnar Malm räknar grovt med att Ostlänkens sträckning via Skavsta ökar arbetsmarknaden för Nyköpingsborna med 20 procent.
Regionförstoringen sprider positiva effekter i hela östra Sörmland – om lokala politiker motverkar en utveckling mot att sörmländska orter förvandlas till sovstäder. Därmed inte sagt att utredningen saknar frågetecken. Precis som vid alla större infrastruktursatsningar måste projekteringen ta hänsyn till känsliga naturområden som Nyköpings- och Trosaåns dalgångar.
Utredningens största frågetecken är dock finansieringen. Staten beräknas att bidra med drygt hälften av de 125 miljarder som projektet kostar. Därutöver förlitar Gunnar Malm sig på EU, regionerna och intäkter från en höjning av banavgifterna. Samtidigt slår han fast att biljettpriserna inte påverkas.
Oförändrade biljettpriser låter osannolikt. Varken statliga eller privata bolag bedriver tågtrafik som en social verksamhet. Biljettpriserna i Frankrike ökade när fransmännen byggde höghastighetsbanor. En kostnadsökning lär bli synlig även i Sverige. Om och när vi får möjlighet att åka snabbtåg.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om