Inom världssamfundet FN har Palestina numera observatörsstatus. Sverige röstade för. Av de mer inflytelserika staterna var det bara USA, Kanada och Tjeckien som valde att rösta nej tillsammans med Israel. Andra som Tyskland och Storbritannien avstod. Det är en diplomatisk framgång för den palestinska myndigheten och dess president Mahmoud Abbas. Är det också ett steg mot varaktig fred?
För bara ett år sedan varnade Folkpartiledaren Jan Björklund och hans ministerkollega Birgitta Ohlsson för att ett symboliskt erkännande av Palestina i FN inte skulle vara en genväg till fred (Expressen 1/9 2011). I dag beskriver utrikesminister Carl Bildt (M) på sin blogg omröstningen som en "viktig uppgradering". Den skall ses som "ett tydligt stöd för en tvåstatslösning och för ansträngningarna att få igång konkreta förhandlingar". Det kräver att parterna visar att de kan och vill förhandla – och att de har makt att hålla vad de lovar.
Hindren är många. Israel måste evakuera de bosättningar som etablerats på ockuperad mark enligt 1967 års gränser, något som tillbakadragandet från Gazaremsan 2005 visade är fullt genomförbart. Från den nuvarande israeliska regeringen finns inga signaler om att något sådant skulle vara aktuellt, tvärtom.
Varaktig fred kräver också två parter med full kontroll över sitt territorium. Det har inte den palestinska myndigheten. Fatahs egna och andra väpnade grupper som bedriver krig mot Israel från palestinskt territorium måste avväpnas. Konflikten mellan Palestinska myndigheten och konkurrenten Hamas som styr i Gaza, måste lösas.
Först då kan vi skönja en rimlig vägkarta till fred.