Långt mellan Ankara och Vaxholm för Persson

Turkiet får börja förhandla om medlemskap i EU, men på vissa villkor. EU:s ledare har äntligen kunnat enas om förutsättningarna men ett inträde i EU kan bli aktuellt först om tio år. Göran Persson har hållit en hög svansföring bland regeringskollegorna vid toppmötet i Bryssel. Han har varit särskilt angelägen om att de övergångsregler som kommer att gälla för turkiska medborgare som vill arbeta i Europa, inte blir permanenta.
Samma Göran Persson gick för ett halvår sedan i spetsen för att stoppa nya EU-medborgare från Baltikum och Polen att arbeta i Sverige. Trots att han från början hade avvisat övergångsregler vid EU:s toppmöte propagerade han senare ivrigt för svenska övergångsregler när det äntligen var dags för de nya medlemsländerna att bli medlemmar. Han myntade själv begreppet social turism, rädd för att människor i de forna öststaterna skulle komma hit och snylta på våra bidrag.
Polacker och balter fick en armbåge i ryggen medan turkarna får en vänlig klapp på axeln. Denna plötsliga vändning kan möjligen förklaras av avståndet i tid och rum. Estland ligger betydligt närmare Sverige än Turkiet. Och om tio år är det sannolikt inte Göran Persson som är Sverige statsminister.

Samtidigt som Persson höll tal inför sina kollegor under kristallkronorna i Bryssel pågick en debatt hemma i den svenska riksdagens kammare, föranledd av en blockad mot ett lettiskt företag i Vaxholm. Frågan om fackets möjligheter att slippa konkurrensutsättning är tydligen så viktig att socialdemokraterna för första gången i regeringsställning hade begärt en särskild debatt.
Vi har ägnat årtionden åt att riva tullar och ta bort nationella särregler som hindrar den fria handeln. Många svenska industrier har därmed flyttat utomlands och de skor och kläder vi går och står i produceras numera av lågavlönade arbetare i andra länder. Men det svenska facket har aldrig protesterat mot sömmerskornas låga löner i Baltikum.
Nu handlar det om de svenska byggnadsarbetarnas löner. Visst ska man försvara kollektivavtalen och den svenska modellen, men parterna kan för den skull inte bortse ifrån att EU:s fria rörligheter också gäller människor och tjänster. De måste inse att med kollektivavtalade minimilöner får man även finna sig i att drabbas av utländsk lönekonkurrens.
När Göran Persson framträder på toppmöte i EU försöker han upprätthålla bilden av Sverige som internationellt samvete men på hemmaplan är han och den socilademokratiska regeringen en intensiv revirförsvarare.
Vad vänstern troligen inte har förstått är att slaget redan är förlorat.