Lär av Arnö Strandväg

Det är få frågor som engagerar så mycket som vägbyggen. Arnö Strandväg är inget undantag. Det började som en grannprotest och har sedan vandrat hela vägen upp till regeringen. Centerpartiet kanaliserade människors oro och Pelle Swing var den politiker som anförde motståndet i kommunfullmäktige. Men till slut var det de gamla betongpartierna, socialdemokraterna och moderaterna, som hamrade igenom beslutet. Det var fyra år sedan. I veckan behandlade regeringen överklagandet och gav de boende rätt.

Här står olika intressen mot varandra. De som redan bor grannar till Strandvägen värnar om miljöintresset medan de som ännu inte har flyttat in i de planerade bostadsområdena saknar en tillfredsställande framkomlighet. I det framtida Arnö är det tänkt att det ska bo cirka
10 000 invånare, hävdar exploateringschefen Kenneth Dahlqvist, som inte kan dölja sin irritation över regeringens handläggning.

Regeringens beslut innebär inte att problemet är löst. Även om det inte blir någon Strandväg som det var tänkt, måste trafiken ledas någon annan stans.

I dag får man inte planera och dra fram vägar utan att ta hänsyn till konsekvenserna för miljön och de boendes synpunkter. Men dialogen med medborgarna har ofta bara varit ett spel för gallerierna. Den har genomförts pliktskyldigast och i praktiken fungerat uruselt.

I modern samhällsplanering prövar man nu en ny samtals- och dialogform som innebär att man inte prackar på de boende och andra intressenter en färdig lösning. Projekt Stadsfjärden är exempel på där man redan i början av processen involverade alla berörda för att hitta en fungerande lösning.
Trots alla kraxande olyckskorpar visar det sig att det faktiskt går att hitta acceptabla lösningar som är bättre än de förslag som kommer fram enbart genom expertkonstruktioner.
Det är bara för kommunalrådet Göran Forssberg och den socialdemokratiska ledningen i Nyköping att krypa till korset, och börja kommunicera med invånarna.