Lärarutbildning totalsågad

Var fjärde nyutbildad lärare borde underkännas! Högskoleverkets Sigbritt Franke med flera skräder inte orden på DN:s debattsida. Utspelet är skarpt, men inte förvånande. Kritiken mot kvaliteten inom lärarutbildningarna har en lång historia, från såväl akademiskt håll som från lärarhåll. För lärarutbildningarna är kopplingen mellan antalet examinerade elever och utbildningens ekonomi ett uppenbart bekymmer. Varför ska de tvingas kompromissa?
Sverige behöver kompetenta och kunniga lärare, som behärskar avancerade sak- och ämneskunskaper likväl som pedagogikens utmaningar. När Högskoleverket anser att var fjärde lärarelev slinker igenom utan ordentliga kunskaper är det ett allvarligt hot mot svensk framtida konkurrenskraft.
Kritiken mot ideliga grupparbeten och inlämningsuppgifter samt avsaknaden av salskrivningar och andra mer traditionella kunskapsprov är föga förvånande och träffsäkert framförd; i denna kritik finns säkert en av förklaringarna till att lärarutbildningarna har lägre status inom den akademiska världen. Kritiken mot flumskolan träffar även utbildningarna. Med en ny regering vågar granskarna nu ta bladet från munnen.

Ska man höja statusen på utbildningarna får de inte vara så uppbyggda att de är vidöppna för den typen av kritik som Högskoleverket levererar. I valet mellan många examinerade lärare och något färre men garanterat kvalificerade lärare, borde inte valet vara svårt. Men då måste man också garantera utbildningarna tillräckliga resurser även om färre elever till att börja med klarar av utbildningen. Det gör det lättare att skärpa examinationskraven. Nyutexaminerade lärare från linjer med tydligare individuella examinationskrav kommer att vara särskilt attraktiva på arbetsmarknaden och det bör också ge avtryck i det första lönekuvertet.