Lars jobbar för lyckliga slut
Det kommer att dröja innan Gripenläraren Lars Boqvist slutar med de ryska barnhemsprojekten som han har gjort sig känd för i Nyköping. Jag fortsätter väl tills jag går med kryckor, säger han glatt.
Det var en kollega som hade ett fadderbarn därifrån som
berättade hur slitet det var. Jag fick lov att starta skolprojektet förutsatt att jag själv skaffade fram pengar och material. Så då gjorde jag det.
På söndag är det dags för nästa resa, nu till barnhemmet i miljonstaden Saratov där matsalen och skollokalen behöver en rejäl omgång av Lars flitiga elever. Genom färgsponsorens försorg väntar redan 800 liter färg på deras ankomst till barnhemmet som för bara två år
sedan var en mardröm för de som bodde där.
Det var bedrövligt. Det hängde is från väggarna på toaletten, minns han från sitt första besök.
Lars Boqvist är uppvuxen
i Gävle och Nyköping. Länge jobbade han som målare och pendlade till olika firmor i Stockholm. 1985 ryckte han in som lärarvikarie på Gripen. Det väckte hans intresse för
yrket och 43 år gammal satte han sig därför i högskolebänken.
Ur ett pedagoiskt perspektiv är Rysslandsresorna den bästa
arbetsplatsutbildningen man kan erbjuda elever, säger han. De annorlunda förhållandena kräver ansvarsfullt lagarbete. Men inte bara det. De ändrar sin syn på livet, säger han. Och lär sig att uppskatta vad de har.
Barnhemsprojekten är dock inte allt Lars tänker på.
De första åren vände väl folk när de såg mig. Jag kunde inte prata om någonting annat. Nu är det inte riktigt så längre.
Man måste tänka lite på sig själv också.
På fritiden brukar han glida omkring på sin motorcykel, en Intruder 1400 kubik. Men det ideella arbetet tar förstås en hel del tid. Ett tag kände han sig mätt på det, men startandet av fadderföreningen Barnhem 2 för två år sedan, gav honom förnyad energi. 13 ryska barn fick i sommar vistas i Sverige för att få känna på familjelivet och en annan kultur. Själv hade han och sambon Kajsa besök av två flickor, 12-åriga Anja och 14-åriga Elvira. Tillsammans körde de motorcykel, var ute på sjön och åkte till Gröna lund.
Han har också tre egna barn och barnbarn därtill. Och så Nadja, ett av hans gamla fadderbarn som numera bor i Nyköping permanent.
Hon har just flyttat till en större lägenhet med sin pojkvän, säger han och spricker upp i ett leende.
Han jobbar för de lyckliga sluten, säger han. För att ungdomarna som i annat fall ses som förlorade, ska få en chans till ett värdigt liv. Och trots att han tillsammans inte kan rädda alla barn, så känner han ingen hopplöshet.
Nej, det gör jag inte. Har man hjälpt en unge så har man gjort massor.
Hanna Kangassalo
0155-767 39
hanna.kangassalo@sn.se
Så jobbar vi med nyheter