Larsson struntar i rampljuset
Ett arbete med mycket vardagsslit och resor och arbetsdagar som ibland slutar vid midnatt. Så beskriver Thomas L Larsson, proffstränare med Solvallalicens, sina arbetsdagar. Men vi får också veta vad som driver honom att slita med hästarna och om glädjen när allt fungerar.
Väl framme möts vi av en brett leende Thomas Larsson, som inte ser det minsta missnöjd ut med förutsättningarna.
Välkomna, ska vi ta lite kaffe, blir en av de första replikerna.
Thomas startade uppbyggnaden av Storgården för fyra år sedan och nu är det en väl fungerande träningsanläggning han basar för.
Vi har rakbana, rundbana, träningsbacke samt goda möjlighter att köra i skogen.
Företaget består, förutom Thomas själv av ytterligare två personer som arbetar med de tjugo hästernas träning.
Det känns som det är en lagom storlek på verksamheten nu, tycker Thomas.
Ett gott samarbete med Bo Holmer, uppfödare från Trosa, har gjort att verksamheten mer och mer har blivit inriktad på unghästar. Thomas har en klar filosofi när det gäller hur träningen ska läggas upp.
Det viktigaste är att förstå att det här är djur och inga maskiner. Om en häst ska hålla en hel karriär får man inte ha bråttom, säger han.
Bland hästarna är just nu hälften ett- eller tvååringar. Att Thomas har tålamod visas av att endast en av tvååringarna har startat.
Ett sto som heter Mirage Remmington och hon gjorde absolut inte bort sig, om man ska starta tidigt är till stor del upp till ägaren, tycker Thomas.
I stallet finns hennes lillasyster, Fancy Remmington, och det verkar kunna bli en häst utöver det vanliga.
Det är en liten gummiboll med helt underbar skalle och aktion. Vi hoppas mycket på henne.
Det finns många exempel på hästar som gått ut för tidigt och misslyckats. Men det finns de som gått ut för tidigt och lyckats också.
Det fanns en som hette Ina Scott, påminner Thomas.
Även om ägaren har sista ordet väger Thomas ord tungt. Det är en dialog som Thomas inte har några problem med:
Jag tar hand om hästen och får därmed ett förtroende att förvalta, men jag kräver också att man lyssnar på mig. Nya hästägare ger man en förklaring till det man gör, samtidigt som man försöker lyssna mycket.
Just glädjen med att få bygga upp en tävlingsindivid gör att Thomas numera koncentrerar sig på att vara just tränare. När det gäller att köra loppen samarbetar han med olika körsvenner. Det handlar, enligt Thomas, om att ge varje häst de allra bästa förutsättningar i varje situation.
Ta Jorma Kontio till exempe. Honom använder jag ofta. Han kör tusentals lopp varje år. Jag skulle i bästa fall kunna köra hundra. Det är så tight i loppen, det handlar om hundradelar, och då har jag största respekt för de bästas kunskap.
Thomas låter förstå att han vet att han hamnar lite i skymundan bakom kusken vid framgångar men det verkar inte störa honom det minsta. Att göra grovjobbet under en lång tid och få bygga upp en häst är belöning nog.
När man sitter där bakom hästen och känner att nu händer det verkligen något, att det är riktigt flyt i stegen, fylls man av en härlig känsla, förklarar Thomas och ler igen.
Semester är nästan ett okänt begrepp berättar Thomas. Några strödagar med familjen och en resa till Thailand förra året är vad han kan påminna sig.
Verksamheten är igång årets alla dagar med körning och hästarnas dagliga skötsel.
Jag brukar börja vid sjutiden och kör igenom hästarna på förmiddagen, sedan är det allt rutinjobb med skoning med mera, vi brukar vara klara vid sexsju på kvällen, säger Thomas.
Tävlingsdagarna blir ännu längre. Avresan från Västerljung startar efter lunch och sen brukar det vara midnatt innan allt är klart.
Men känslan när det flyter är härlig.
Så jobbar vi med nyheter