Staten ska granska och kontrollera banker – inte äga dem. Så motiverade finansmarknadsminister Peter Norman (M) att staten sålde aktier i Nordea för närmare 19 miljarder kronor (TT 19/6). Det är rätt tänkt. Med den argumentationen borde staten även granska och kontrollera flygbolag hellre än att äga ett. Staten borde också granska och kontrollera telebolag hellre än att äga ett.
Att staten äger och driver företag på en marknad utsatt för fri konkurrens, är ett dilemma för en liberalt sinnad regering. Vid tillträdet 2006 hade regeringen en ambitiös plan för att kraftigt minska statligt ägande i sådana företag. I stället skulle regeringen betala av på statsskulden eller angelägna investeringar. Staten har också gjort ett antal sådana affärer, bland annat i Nordea.
Bankaktier är riskabla, säger Norman. Det finns andra minst lika riskabla papper i statens portfölj. I går kom beskedet att EU-kommissionen ska granska den svenska, norska och danska statens stöd till flygbolaget SAS. På en marknad utsatt för stenhård konkurrens är gränsen mellan ägarstöd och otillåtet statsstöd hårfin. Med tanke på SAS ekonomiska bekymmer är det inte lika lätt att finna en lämplig köpare som är fallet när regeringen säljer aktier i Nordea.
Ingen kan heller ha missat raden av skandaler runt statligt ägda TeliaSoneras affärer med diktaturen i Uzbekistan. Att staten riskerar pengar och anseende med äventyrliga affärer i länder där grundläggande demokratiska värden helt eller delvis har satts på undantag, är oacceptabelt och orimligt.
I ett europeiskt perspektiv har det visat sig vara klok politik att minska statsskulden ordentligt, som Alliansen gjorde under de goda tiderna fram till finanskrisen 2008-2009. Stater som valde att ignorera sin skuldbörda har i stället fått betala dyrt för gamla skulder när statsfinanserna pressats hårt av lågkonjunkturens och eurokrisens effekter.
Är det i dag rimligt att regeringen fortsätter på den inslagna vägen och säljer för att minska skuldbördan? En medicin botar inte alla krämpor. Centerpartiet har tidigare föreslagit att en del av pengarna när statliga bolag säljs ska gå till investeringar – i exempelvis järnvägar och annan infrastruktur. Om staten gör plats för fler tåg och mer räls, minskar köer på vägar och ser till att hypersnabba bredband når fler invånare – då får svensk ekonomi mer kraft att växa. Det vore bra för jobben, för näringslivet och för state n.