Lättja är inget för Margareta
Hon växte upp i Östra Ny på Vikbolandet, men flyttade till Oxelösund på 1960-talet.
Sedan flyttade vi till Svalsta och under många år hade jag handarbetsaffär hemma i villan. Men den gick det inte att leva på när de byggde Nyköpings bro.
Margareta flyttade till Flen och öppnade en ny affär. Numera bor hon åter i Oxelösund. Denna kyliga morgon står hon och sambon Henry Karlsson och packar upp sina varor på torget i Trosa.
Henry följer jämt med. Egentligen förstår jag inte hur hans står ut.
Nåja, Henry pratar minst lika varmt för varorna som Margareta. Allt på bordet har hon gjort själv. Virkade dukar, dockor, ljusmanschetter, sängöverkast, gardinkappor och nybakat bröd både rågbröd och vaniljbullar med massor av smör i.
Brödet är det jag säljer mest av, men favoriten är dukarna i Hardangersömnad.
Hardangersömnad?
Det är en speciell teknik som är väldigt tidsträvande, förklarar hon. Margareta säljer en duk i storleken 1,5 gånger 0,6 meter för någonstans mellan tre och fyra tusen kronor.
Det låter mycket för en duk?
Många säger det. Men dom som vet vad det handlar om undrar hur jag kan sälja så billigt. Varje duk tar runt fyra år att göra.
Margareta och Henry började med att åka runt på marknader, men det blev jobbigt i längden. Numera nöjer de sig med att stå på torgen i Oxelösund och Nyköping, men mest i Trosa. Oftast blir det tre eller fyra dagar i veckan beroende på vädret.
Handarbetar gör hon jämt. Hon syr på dagarna och virkar framför TV:n på kvällarna. Brödet bakar hon på nätterna så att det är färskt på morgonen därpå.
Margareta har just fyllt pensionär, så man kan undra när hon ska börja trappa ner? Men att sluta är svårt när man hållit på så länge, förklarar hon. Och försäljningen ger ett välkommet tillskott till den magra pensionen.
Jag håller på så länge jag orkar. Vi tar ett år i taget. Men det här är roligt också. Jag älskar att arbeta. Jag begriper mig inte på människor som inte vill jobba.
Så jobbar vi med nyheter