Upplägget kändes minst sagt ovant: "Skicka över frågorna som du vill att Mathias ska ställa dig till. Vi behöver frågorna senast en vecka före näringslivsdagen." För en journalist är det helt främmande att låta intervjuoffret bestämma vilka frågor som ska ställas – men eftersom "offret" i det här fallet var jag, kändes det ändå som en helt okej lösning.
En stund lekte jag med tanken på att låta Mathias Andersson (ja, TV-kändisen från Nyköping) ställa frågan: "Jag har hört att du är en av landets bästa journalister, vad tror du ligger bakom din enormt framgångsrika karriär?" Svaret skulle vara lite blygsamt och passande, så att publiken som satt nedanför scenen på Näringslivets dag skulle minnas mig som en fin och ytterst kompetent kille.
Men nä...jag skärpte till mig och skrev upp några frågor om SN:s nya magasin Affärsliv som jag tyckte var relevanta. När jag hade kommit så långt övade jag in galanta svar på mina egna frågor, så när dagen D kom (alltså gårdagen) kände jag mig ytterst förberedd inför mitt scenframträdande.
Det sa bara tjong! Mathias Andersson höll sig inte alls till manus utan improviserade hej vilt. Ett tag var han till och med försvunnen. I ögonvrån såg jag honom bredvid scenen och snacka med teknikerna. Lite diskret gjorde han en cirkulerande rörelse med armarna mot mig: "fortsätt, fortsätt..."
Jag kommer inte ihåg så mycket av vad jag sa där på scenen men jag tror att det gick helt okej. En sak är jag däremot helt säker på, det inte alltid är av godo att vara förberedd.