Lena värnar om vardagsföremålen
Snart närmar sig invigningsfesten i nybyggda Hamngården i Trosa. I butiken hos Lena Linderholm finns grafik, keramik och målningar liksom tyger, på plats. Mycket verkar klart.
Färger får fart på hypofysen, menar hon. Då blir vi glada. Och jag tror att vi får en kraft genom färgerna
Hon vill öppna för skönheten, vill göra vardagsföremålen vackra genom formen och färgerna.
Jag älskar vardagskonsten och meningen med mina grejor är att vi ska orka fortsätta när vi får det trevligt omkring oss. Ett bordsunderlägg är lika viktigt som det dyraste konstverk. Jag vill göra människor öppna för detta och sprida glädje med det jag gör.
Lena gick på Konstfack under demonstrationernas tid i slutet av 1960-talet.
Vi var få elever och jag hade fri tillgång till lokaler och lärare. Det blev mycket av allt, textil, måleri, jag lärde mig använda svarven och fick under de åren en bred baskunskap. Men måleri är den stora inspirationskällan.
Hon bor i Vaxholm och är gift med Gösta, musikern, som hon också arbetar ihop med. De har gjort böcker tillsammans. Men hon bor också i Provence och i Härjedalsfjällen.
Gösta och jag har en lång livserfarenhet och en stor bredd.
Hon har en butik i Vaxholm och har i dagarna öppnat en butik i norska Arendal med ett koncept liknande det som växer fram i Trosa. Vid en 1600-talsgård har en lada byggts med restaurang och bakugn där Lena har en butik.
Hon försöker vara i sina butiker så mycket som möjligt.
Att få träffa min publik är min stor inspirationskälla. Överhuvudtaget har mötena blivit allt viktigare och det gäller även vardagsmöten som när man uträttar ärenden. Det är roligare med närkontakt än med mejl.
Lena gillar Sörmland och framhåller ljuset.
Det finns ett skimmer och ett slags romantiskt ljus i Sörmland. Landskapet är vänligt, men jag gillar också kargheten i Härjedalen.
Lena har ett samarbete med Karin Tengsved, som tillsammans med mannen Sten driver orangeriet i Tullgarn och ska driva restaurangen i Hamngården.
Hon vill gärna tala om sitt livsnjutarkoncept.
Den som varit här ska känna det som om det varit en resa. Jag är också noga med råvarorna så att vi ska må bra av dem och jag vill förmedla en känsla. Vi behöver stanna upp en liten aning.
Hon låter tillverka sina saker i Italien och Portugal bland annat. Och naturligtvis i Sverige.
Vi har stått emot lågprisfällan. Det blir inte samma kvalitet från lågprisländerna. Och jag har ständig kontakt och är där nere flera gånger om året.
Lena vill gärna nämna att dottern Emilie också målar och snart kommer att ha en utställning i Tullgarn.
Så jobbar vi med nyheter