Den lokala mathandlaren plockar undan engångsgrillarna från entrén till affären.
– Jag borde ha gjort det här för längesedan. Folk ska inte använda sådana här nu, säger han.
Vid den iordningsställda grillplatsen brukar det finnas ett vedförråd. En fantastisk service för Nyköpingsborna och tillresta turister – men nu gapar det lilla skjulet tomt. Det är verkligen inte läge att fresta folk till att elda nu då minsta gnista kan starta en ny brand.
Människor har alltid varit bra på att anpassa sig – kanske det som karakteriserar vår art mer än något annat. I Sverige har vi anpassat oss till ett kallt klimat där minsta solstråle ska tas tillvara med ansiktet riktat mot solen och ryggen lutad mot husvägg i söderläge. Men det går snabbt. Från att ha sökt mig till solsidan av gatorna går jag numera på skuggsidan av dem. Folk är mer aktiva på morgnar och kvällar och tar det lugnare mitt på dagen.
Och det går fort att vänja kroppen vid värmen. När jag satt utomhus för ett par kvällar sedan började jag frysa för första gången på länge. Eller frysa och frysa – snarare var jag inte direkt överhettad längre. 22 grader en kväll i juli skulle ha varit fantastiskt varmt en annan sommar. Nu funderade jag på var värmen tagit vägen.
Samtidigt är det lite läskigt. Hur länge kommer det att vara varmt? Att ta på en solhatt, stänga ute värmen ur stugan och hålla sig i skuggan är lätt – förutsatt att ens jobb inte kräver något annat. Att sluta slösa på vatten i ett land där vi haft det i överflöd är svårare.