I realiteten agerar vi inte riktigt så.
Trots vår ekologiska vurm så väljer konsumenterna fortfarande röd eller blå standardmjölk. I går bekräftades läget i ny statistik från organisationen Ekomatcentrum, vilken berättade att bara 10,2 procent av livsmedelskonsumtionen är ekologisk (SN 5/7).
Det är såklart en slump. Men andelen konsumenter som köper ekologiska produkter är ungefär lika många som andelen liberala väljare. I förra SCB fick C och FP 10,4 procent. Tillsammans.
Om ideologierna vore livsmedel skulle liberalismen alltså vara ekologisk mjölk: merparten uppskattar idén och identifierar sig med dess värderingar.
Betydligt färre köper mjölken.
När tankesmedjan Fores, i samband med politikerveckan i Almedalen, bjöd in till en heldag i liberalismens anda var en av programpunkterna hur svenskarna uppfattar liberala kärnvärden. Resultatet av Fores opinionsundersökning kräver viss reflektion.
Totalt uppfattar sex av tio väljare sig som liberala. Bland väljare över 60 år är siffran sju av tio. Oavsett partisympatier beskriver svensken alltså sig i termer av öppen och tolerant. Fler borgerliga sympatisörer än S-väljare anser sig förvisso vara liberala - men siffran för socialdemokrater är fortfarande betydande 42 procent.
Naturligtvis. Det är inte samma sak att ha liberala värderingar, som att vara liberal. Många väljare är socialkonservativa och marknadsliberala. Nästa lika många är för en stark välfärdsstat men tar avstånd från statlig inblandning i den privata sfären.
Här finns skiljelinjer vilka inte bara går rakt igenom blocken, utan även rakt igenom flera partier.
Slutsatserna efter Fores seminarium måste därför bli att Sverige har en av världens mest liberala befolkningar. Vi är relativt fördomsfria och har en lång tradition av frihandel. Däremot saknar Sverige ett parti som fullt ut har lyckats att lägga beslag på epitetet liberal.
Olika delar av liberalismen har i stället trängt in i olika partier. Det är framförallt ett underbetyg åt partiet som i alla fall till namnet är mest liberalt.