Licens att rida fort Rickards dröm
Rickard Gustafson, 14 år, har karriären utstakad framför sig. Två år kvar i skolan, amatörlicens nästa år och så ett arbete i ett proffsstall som lärling.
Ja, men det tar bara fem minuter så det är inte så farligt, säger Rickard bestämt.
De två veckorna på Täby, i Stall Pia Brandt, var fyllt av många andra intryck. Som det här med att rida olika fullblod varje dag. Två- och treåringar och så de något lurigare äldre rävarna.
Men de var snälla allihop. Lite tyngre och starkare än Sue Zann, men det var som att rida henne.
Sue Zann är det lilla fullblod-et i stallet hemma utanför Råby. Rickard vann SM-guldet i D-ponnyklassen med henne för någon månad sedan. Han gjorde om bedriften i Malmö för ett par veckor sedan och likaledes i Göteborg i helgen.
De andra medaljörerna fick pisk igen, säger han och skrattar förtjust.
Ska man bli amatörryttare krävs det dock lite mer häst, och Rickard har hittat Sue Zanns efterträdare, Mr Bon Jovi. En treårig valack som just nu står uppe på Täby.
Han är lite slö. Men bara i stallet inte på banan, tillägger han snabbt.
Rickard har redan funderat ut hur framtiden kommer att se ut. Hästköp i höst, ett helt års förberedelser och så en amatörlicens nästa år då han fyller 15 år.
Jag har gjort mitt inom ponnygaloppen, säger han och längtar efter sitt första amatörlöp.
Och en egen häst vill han ha, eftersom man som amatörryttare inte kan tjäna några pengar att rida andras hästar.
En lärling får fem procent av vinsten plus 400 kronor för varje upppsittning. En proffsryttare får tio procent. Men en amatörryttare ingenting.
Men intresset för sporten är inte kopplat till segerpremierna.
Nej det är prestigen man villåt.
Rickard är lång och gänglig. Matchvikten ligger just nu på 44 kilo. Han har gett sig den på att inte väga mer än 60 kilo. En jockey måste nämligen vara lätt. Mellan 4862 kilo får en lärling och proffsjockey väga. En amatörryttare mellan 6075 kilo.
Rickard fick en kostbok på en kurs för ett tag sedan och den läser han, säger hans mamma Lolo, som trots kostfixeringen inte är rädd för några framtida problem.
Det gäller att lära sig att äta rätt. Att hoppa över chips och sådant. Och då tycker jag att det är OK, säger hon.
I två veckor har Rickard bott hos galopparet Pia (tränare) och Joakim Brandt (jockey). Det lär bli två veckor till i slutet av juli.
I stall Brandt finns det 30 fullblod och fyra-fem lärlingar/amatörryttare. En av lärlingarna är Johan Lindberg, som liksom Rickard halkade in på sporten genom ponnygaloppen.
Jag har lärt mig jättemycket. Hur man ska lägga upp träningen till exempel. Och jag har lärt mig att korta tyglarna, byta hand i farten och att komma upp lite mer ur sadeln. Man behöver bara slappna av lite mer.
Rickard bubblar på och det både hörs och syns att han hittat något han älskar.
Och det är rätt tid att söka sig till galoppen. Just nu skriar förbundet efter nya förmågor.
Det finns kurser man kan ta. Det finns en på nio veckor i England, British Racing school. Svenska galoppförbundet plockar ut nio stycken varje år, berättar Rickard och har så klart siktet inställt på den.
Men det gäller egentligen att hamna hos rätt tränare, en tränare som dels är villig att låta ryttaren rida de bästa hästar, dels kan göra reklam för densamme.
Man kommer att få göra en del skitlopp, innan man får ett namn på marknaden, säger Rickard vuxet.
Hans mamma, som själv har en amatörlicens, verkar kanske inte lika säker på skolavhoppet men säger att Rickard är en envis tonåring.
Och han vet vad han ger sig in på, säger hon.
Fotnot: I tävlingen i Göteborg blev det enbart sörmländska segrar.
I kategori A vann Sabine Svensson på Fyffelin, i kategori B Linn Åkesson på Too Bright Too. Tvåa var Rickards bror Fredrik med A Taste of Honey. Och i kategori C vann Rickards andra bror, Henrik på Top Gun. Det loppet fick avgöras efter målfoto. Håren på hästens mule avgjorde.
Så jobbar vi med nyheter