Licens från dåtiden
Det var bra att tv-licensen blev en central fråga i debatten ett tag när nu SVT firar 50 år och allt. När utredningen kom om framtidens public service möttes den väl närmast med en axelryckning.
Nej, jag har ingen som helst avsikt att försvara licensskolkarna. Tv-licensen som sådan är en ytterst föråldrad företeelse, men har man en tv och vill vara laglydig så får man betala. Det är som parkeringsavgifter. Det är trista stålar, men bra att det finns någonstans att ställa bilen.
I en radiodebatt för den tid sedan talade Dalademokratens chefredaktör Göran Greider (s) klarspråk om dagens public service-idé när han helt sonika förklarade att Sveriges Television ska göra lättviktiga program för att lura tittare till de mer seriösa och informativa. Det var tydligen en klassfråga. Den synen på public service-uppdraget är nog vanlig men sällan framförd offentligt.
De mest bitska kritikerna mot dagens public service får däremot löpa verbala gatlopp i medierna även om de betalat sin licens. Ändå är det dessa som är det bästa som kan hända public service. De skapar en friskare debatt.
De vågar skärskåda det som är utifrån behovs- och kundsynpunkt. När SVT politiskt beordras att ragga unga tittare till ettan och tvåan, så får nyheter och debatt stryka på foten. Licenspengarna ska i stället poppa upp utbudet så att de tonåriga och de unga vuxna kommer tillbaka. Men kampen för att behålla tittarsiffror är meningslös om den går ut på att konkurrera i tittartoppen med program snarlika dem i andra kanaler, där annonsörer betalar kalaset. Vi måste komma över dumheterna om att tittarna ska luras tillbaka. Våga lita på att bra TV lockar tittare.
Tv-licensen må ha stått i högljutt fokus ett tag. Men det har knappt framgått att den inom kort är historia. Den ska ersättas av medieavgiften, även den kopplad till ägande av teknisk apparatur och följaktligen snart lika omodern. Synd att utredningen inte förmådde tänka ett steg längre, för att på lång sikt säkerställa såväl finansiering som oberoende för public service-utbudet. Vilka program ska betalas med public service-pengar? Ska det vara särpräglat eller även innehåll snarlikt det kommersiella utbudet? Varför bara i vissa kanaler?
Moderaterna och folkpartiet har i utredningen anmält avvikande meningar. Där finns öppningen till en mer modern och angelägen public service-diskussion.
Så jobbar vi med nyheter