Linda skiftar ofta färg
Svart, brunt, rött, blont och illrosa. Där har ni kulörerna på Linda Frejvis kalufs de senaste sex åren. Ett 50-tal gånger har hon piggat upp frisyren med nya färger, toning och slingor.
Sedan dess har hon fortsatt.
I somras, till exempel, hade hon tre färger samtidigt. Överhår och lugg var nästan vitt medan underhåret var svart och rött.
Färgandet sköter hon hemma i badrummet, ungefär varannan månad. Ibland klipper hon sig också, med uttunningssaxen hon alltid har till hands.
Jag blir sällan nöjd hos frisören, och det är dyrt att gå dit. Om jag fixar håret själv, känns det lättare att rätta till eventuella misstag. Dessutom har jag bara mig själv att skylla på om något går fel, säger Linda, och erkänner glatt att hon blir jättetjurig om hon inte känner sig fin i håret.
I dag har hon köpt hem ett paket som rymmer både en mörk färg och ett medel för ljusa slingor. Chokladmousse och mörkbrun mahognykoppar står det utanpå.
Vant ögnar hon instruktionen. Sedan sprutar hon ut färgen över håret, och gnuggar in den så jämnt hon kan.
Efter 25 minuter är det dags att skölja, och gå vidare med slingmedlet. Linda blandar ihop ett par ingredienser med en spatel, och strax börjar en stark odör sticka i näsan.
Usch, vad det luktar, säger hon, medan hon tar fram en pytteliten borste ur förpackningen. Den ser ut som en mascaraborste, och ska användas för att smeta ut medlet på hårslingorna.
Det är en ny grej som funkar jättebra. Gör inte ont, som det brukar göra när man drar ut slingorna med virknål genom hål i en gummihätta. Det går fortare också, visar Linda, och kletar rutinerat ut blandningen på centimeterbreda hårtestar.
En stund senare är allt klart. Dags att skölja, torka och föna, och få se det spännande slutresultatet. Linda spanar i spegeln medan hon gnor bort en brunröd fläck på hakan:
Hmmm, det blev jäkligt rött, hördu...men det gör inget, jag är nöjd. Och slingorna verkar ha hamnat på rätt ställe. Då är man som ny igen, sköööönt! utbrister hon, glad över sin nya fräschör.
Är det verkligen bra för håret att färga det så ofta?
Näe, det är nog knappast något en frisör skulle rekommendera. Det sliter ju på håret, funderar Linda.
Men för henne, som beskriver sin egentliga hårfärg som hemsk, typ råtta, är det otänkbart att låta bli.
Det är roligt att förnya sig. Man känner sig snygg och får bättre självförtroende. Om man kan bli beroende av att färga håret, så är jag nog det, förklarar hon leende, utan att se alltför bekymrad ut.
Hittills har Linda spenderat minimalt med tid på professionella frisersalonger. Men i framtiden lär det bli ändring på det. Hon tänker nämligen bli frisör så snart hon har gått ut Tessinskolans musiklinje.
Ja, den dagen får man hoppas att alla inte är som jag... då får jag ju inga kunder!
Så jobbar vi med nyheter