Liraren Antti har hittat flytet
Liraren Antti Koponens vardag består till stor del av sköna dragningar och gitarrsolon. Ishockey upptar större delen av hans tid, men strax därefter kommer musiken.
Redan som liten fanns musiken nära till hands. I familjens källare i Stigtomta fanns det mesta som behövdes för att spela med ett band. Gitarrer, trummor, inspelningsutrustning hela paketet.
Musiken har en stor del i mitt liv. Jag har alltid älskat att spela och spelade i ett band tidigare med bland andra Nikko Haltunen och Santeri Immonen (tidigare NH-spelare), men det sprack när de försvann, säger Antti.
Men han får fortfarande då och då lite sällskap med spelandet av en annan lokal idrottsprofil allsvenska fotbollsspelaren Björn Anklev.
Vi brukar passa på att spela ihop så mycket som möjligt när han är i stan, förklarar Antti, som vill lägga mer tid på musiken efter hockeykarriären.
Jag vill starta något projekt som har med musik att göra. Vad det blir får vi se, säger han.
Men det får, som sagt, vänta. Just nu går hockeykarriären som på räls för Antti Koponen. Fyra mål och sju assist har det blivit på de sex första matcherna den här säsongen. För det har han belönats med en andraplats i den allsvenska poängligan.
Jasså? Det visste jag inte och det är inget jag tänker på nu när man är inne i det hela. Jag får titta på det när det är uppehåll, säger Antti som dock medger att säsongsinledningen varit lyckad.
Det känns jättebra på isen och det har bara rullat på från första början. Så här bra har det aldrig känts så här tidigt för mig personligen. Jag har ju fått vara skadefri över hela försäsongen och inledningen av serien, säger Antti Koponen.
Han har lagt fokus på att förstärka de tidigare skadade kroppsdelarna inför den här säsongen.
Ja, dels det men jag har också skaffat ett specialskydd till knäna. Man får med sig allt på ett annat sätt nu.
Det ser ut som att det är en något större och starkare Antti den här säsongen än tidigare...
Ja, jag har ju lagt på mig fem kilo sedan förra säsongen. Det hänger ihop med att jag fått vara skadefri. Jag har kunnat träna bra. Det kunde jag inte tidigare.
Har inställningen till hockeyn förändrats något från tidigare år?
Nej. Jag har alltid sett på hockeyn likadant, alltid älskat att spela. Det tror jag inte har förändrats något. Kanske att man tänker mer på hockey nu till och med. Tidigare har skadorna tagit bort en del av fokus. Man har alltid haft ont någonstans. Det har varit irriterande.
Jag minns en SN-artikel för ungefär tio år sedan där du pratade om drömmen om att spela för Edmonton Oilers i NHL. Hur ser du på den där drömmen i dag?
Ja . . . på den tiden var man på väg till landslagsuttagningar . . . man såg saker på ett annat sätt. NHL-drömmar har jag lagt åt sidan mer och mer. Man får vara lite realistisk och inse att det kommer längre och längre bort.
Men jag har funderat mycket på min hockeykarriär hela tiden och var jag ska ta vägen. Först gäller det att göra bra ifrån sig i allsvenskan. Sen får man se vilka dörrar som öppnas. Men elitserien känns som ett rimligare mål än NHL just nu, säger Antti.
Sedan den där artikeln skrevs har det hänt en del i Anttis hockeykarriär.
Han har hunnit med spel i Södertäljes juniorlag, ett och ett halvt år på hockeygymnasiet i samma stad, en proffsejour i Norge, en halv säsong i Gnesta och närmare åtta säsonger i NH.
Södertäljetiden var kul och lärorik. Vi hade bra ledare med Hasse Höglund (hockeygymnasiet) och Per Nygårds (SSK:s juniorer). Sedan gick jag till NH när jag var 18 år och spelade där ett par säsonger innan jag stack till Norge.
Proffsejouren blev dock inte som han hade tänkt sig.
Det var inget bra beslut. Det var bara en massa avdankade tjecker i ligan och där var jag i 20 årsåldern och ville någonstans med min hockey, förklarar Antti som gick tillbaka till NH efter bara 19 matcher i Norge.
Jag ringde Jens Hellgren som då var tränare i NH och sa att jag var intresserad av att komma hem. Det var ett bra beslut tyckte han, berättar Antti.
Det var då spelet lossnade på allvar för Koponen.
Jag spelade i en riktigt bra femma tillsammans med Nikko Haltunen och Mikka Männikö. Den säsongen var en av de bästa jag gjort hittills, förklarar han.
Sedan kom en period av skador, skador och återigen skador. Antti spelade inte lika mycket som han hade velat. Inte förrän den här säsongen har kurvan börjat peka uppåt igen.
I kväll mot Västerås får vi den första riktiga indikationen på om Antti och hans NH kommer hålla hela säsongen.
Det känns som att mandomsprovet börjar nu med matcher mot tuffare lag. Det har varit en konstig inledning av säsongen. Hemma har vi spelat hyfsat, men borta har vi förlorat mot lag som vi borde kunna slå.
Jag vet faktiskt inte var vi står just nu, men vi måste få bort svackorna vi har under matcherna. Annars kommer det att kosta mer mot de här lite tuffare lagen. Främst handlar det om de första fem, sex minuterna av matcherna plus delar av våra andraperioder. De svackorna måste bort.
Kan vi räkna med fler poäng från dig i kväll mot Västerås?
Ja, jag hoppas det. Fredrik Näslund var här och åt middag häromdagen. Han vill gärna slå Västerås eftersom han spelat där. Vi sa att vi skulle sikta på att göra vår bästa match tillsammans mot dem.
Det är ord och inga visor från Antti Koponen, alltså.
Visorna får vänta tills hockeykarriären är slut.
Så jobbar vi med nyheter