Lisa Nilsson lysande i mörk musikal

På stora scenen står huset, en familjär variant av den amerikanska drömmen, i Lars Östberghs scenografi. Innanför väggarna bor mamma, pappa och barn. Det handlar om en sönderfallande familj där mamma Diana är bipolär, hon lider av tvära kast mellan djup depression och manisk upprymdhet, och tvingas pröva olika botemedel, från piller till terapi och elbehandling.
Det är Lisa Nilsson som gör rollen och hon gör det fantastiskt bra, inte bara sångligt utan också skådespelarmässigt har hon närvaro och nyanseringsförmåga. Hennes röst rör sig från sorg till glädje, från förtröstan till tvivel men har också bett och ironi. Lisa Nilsson är en lysande stjärna på den mentalmörka himlen och när hon sjunger det som blir musikalens höjdpunkt Jag saknar bergen jublar premiärpubliken.
Den andra stjärnan är Bruno Mitsogiannis, som gör sonen Gabriel med otrolig kraft och kompetens. Jag ska inte avslöja mer om hans speciella roll här men han gör den intensivt, sjunger utmärkt och utstrålar en absolut energi.
Anna Hansson spelar den osedda, supersmarta tonårsdottern Natalie. Hon träffar Henrik, som görs av Albin Flinkas. De två balanserar varandra fint röstmässigt i en kärlekshistoria fylld av både värme och ilska. Dessutom finns här en gnutta humor emellanåt – och Calle Norlén som står för översättningen har lyckats fånga en nutida ton.
Dan Ekborg är en fantastisk skådespelare men här känns det som hans roll är för trång skådespelarmässigt men för stor sångligt. Next to normal får som helhet klart godkänt.