Listiga listan
Faktum är att junilistan hade samma taktik inför EU-valet. Då plockade man hem tre mandat på ett uttalat obstruktionsbudskap, grundat i EU-negativism.
Taktiken må ha varit listig, men den sade inget om den egna politiken. Väl i Bryssel har junilistan inte heller gjort något väsen av sig, mer än att man i parlamentet hamnade i ultranationalisters ytterst tvivelaktiga sällskap. Det kanske inte är så konstigt att listledaren Nils Lundgren längtar hem.
Det är dock mycket svårare att vinna rena proteströster i ett riksdagsval. Granskningen blir hård och kandidaterna kommer avkrävas svar på mycket mer än den egna profilfrågan EU. Då väntar bekymmer. Det kan Fi, feministiskt initiativ, intyga.
Vem älskar junilistan då? Inget av etablerade partierna, så mycket är klart. Väljarna då? Tja, det återstår att se. Sett till opinionsläget kan både Fi och junilistan komma att påverka vilken regering Sverige har efter valet. Varje tiondels procent som norpas från någotdera blocket kan visa sig göra en avgörande skillnad, även om det skulle bli tji för såväl Fi som för Ji vid fyraprocentsspärren.
Ett parti som har verklig anledning att oroa sig är kristdemokraterna, som just nu balanserar på fyra procent i opinionen. De väljare som kd tappade till junilistan i EU-valet riskerar även att bli tungan på vågen vid riksdagsspärren. Detta är därför också ett orosmoln även för alliansen och för förutsättningarna för det nödvändiga maktskiftet.
Men junilistan kommer säkert att plocka röster också från socialdemokraterna, precis som vid EU-valet. Missnöjda s-väljare som vägrar att stödja miljöpartister och nykommunister, har i listledaren Nils Lundgren en konservativ socialdemokrat, som säkert kan låta Göran Persson få sitta kvar i utbyte mot en ministerpost eller två om läget uppenbarar sig. Något som borde avskräcka borgerliga väljare.
Så jobbar vi med nyheter