Lite mer kladd och snusk hade livat upp läsningen

Ett av dessa exemplar köpte jag i somras. Varför? Först och främst var jag sugen på en upphetsande bok. Ja, faktiskt. Jag hade precis läst Pauline Réages ”Berättelsen om O”, eftersom Erica Jong (sakkunnig på så kallad enhandsläsning) rekommenderade den varmt framför Fifty Shades, som hon tyckte var rent ut sagt usel.
”Berättelsen om O” från 1954 räknas till de erotiska klassikerna och visst är den vackert skriven, ett välkomponerat litterärt verk, självklart läsvärd, men sadismen gick för långt för att den skulle funka för mig.
Sedan var jag nyfiken. Fifty Shades var – och är – en sådan snackis! Vad var det alla läste? Jag undrar hur många som köper boken just för att så många redan köpt den. Och hur många av de 40 miljonerna som blev upphetsade av den.
För låt oss inte gå som katten kring het gröt. ”Femtio nyanser av honom” handlar om sex. Sexet är explicit och detaljerat beskrivet. Sexet består till största delen av bdsm-sex (bondage, disciplin, sadism, masochism) precis som i ”Berättelsen om O”.
Allt liggande är inbäddat i den allra mest stereotypa, heterosexuella, fördomsfulla, romantiska form av litteratur du bara kan tänka dig. Nu är det min tur att använda en stereotyp – tänk Harlequin.
Vår hjältinna Ana är 22 år och oskuld. Käck och rejäl. God. Älskansvärd. Humoristisk. Lite som Merry Viks Lotta för oss som minns henne.
Ana möter Christan Grey. Han är 28. En otroligt rik och otroligt vacker sexatlet. Som spelar flygel och flyger helikopter (sin egen). Med ögon bara för Ana men med lust bara för bdsm. Ska Ana kunna tämja honom? Kan han släppa piskorna för hennes skull?
För det märkliga är att E L James lyckas fördöma allt det smisk- och bindsex hon beskriver så ingående. Christian gillar nämligen bdsm på grund av sin tragiska barndom. Han är skadad, en trasig själ som den rena och oförstörda Ana kanske kan laga.
Nu har jag läst boken både på engelska och svenska. Holy cow, holy fuck och crap har blivit jisses, herrejävlar och du milde. De uttrycken används oändligt många gånger.
Bokens enformiga språk jämte Anas käckhet är ett par av sakerna som gör att den inte funkar på det erotiska planet. Lägg till upprepning. Samma saker beskrivs med samma uttryck och samma reaktioner. Därtill är allt för rent och snyggt och trevligt. Inget kladd, inget fult. Christian har inte ens en pung. Ana kallar sitt kön för där nere. Lite mer snusk i snusket hade livat upp.
Sedan går det inte att komma förbi de sorgligt daterade värderingarna, moralen, könsrollerna. Christian kan inte nog betona hur mycket det betyder för honom att han är den första som haft sin penis inne i Ana.
Han bestämmer att hon ska börja med p-piller. Han ska veta var hon befinner sig varje minut på dygnet. Hon är ”å men
nej inte gillar han väl lilla obetydliga mig”. Samtidigt har
hon en del underhållande
sidor, som sina inre dialoger. Mejldialogerna mellan Ana och Christian är rappa och ganska roliga.
Fenomenet Fifty Shades är mer intressant än boken. Eller böckerna.
För ”Femtio nyanser av honom” är bara första delen i en trilogi. En liten del av mig vill läsa resten. Men den största delen håller för ögonen, skriker NEJ och springer så långt bort som möjligt.
Jag lovar – allt ståhej kring böckerna är roligare än böckerna själva. Visste ni till exempel att man nu hakar på sextrenden med att ge ut klassiker som Jane Eyre och Sherlock Holmes med tillagda sexscener?