Lite sång, lite dans och mycket skvaller
Skvaller är det heta ämnet för årets cabarevy i Tystberga. Och nog har det tisslats och tasslats en del om vad helkvällsföreställningen skulle innehålla.
När det så var dags för premiär i lördags kväll stod det klart att det något luddiga löftet infriades.
Det blev en kväll med blandad underhållning för hela familjen. Dock med betoning på den övre delen av åldersskalan, ska understrykas. Det känns som om humorn passar bäst på åldersgruppen 50100.
Av nervösa premiärnerver märks lite, och förutom ett mindre teknikstrul i inledningen flyter allt på bra. Det märks att de flesta i ensemblen börjar bli rutinerade revyrävar, sjuttonde året som det nu är.
Det är förvånansvärt snällt och innehåller få lokala kopplingar med tanke på att det är en lokalrevy. Men visst, en del blomkrukskisserier och äldrekluster får plats samt en träffsäker och rolig drift med en rad kända, lokala och ickelokala, politiker.
Annars är det en allsköns blandning av inblickar i kändisvärlden och dagens fixering av att synas i tv, maskulint initiativ och buskishumor a la Stefan och Krister.
Som vanligt blir det ingen Tystbergarevy utan ett eftertänksamt nummer. I år flera stycken dessutom. Sigrid Eriksson sjunger innerligt om kärlekens blå vemod, vackert ackompanjerad av bandet och Tommie Hansson på gitarrsolo.
Sång och afrikansk dans om rättvisemärkta varor och en titt på pensionssystemet får också plats liksom lite valpropaganda så här när det är valår. Vad Johnny Larsson inte ska rösta på i höst, det får vi klart för oss.
Även om monologer och dialoger bjuder på en del skratt är det musiknumren som är kvällens största behållning. Med lånade låtar och ny text bjuder de på tänkvärd och charmig underhållning. Med Amy Diamonds Whats in it for me undrar Therese Svensson och hennes dansande kör vad garderoben ska innehålla för att vara rätt, och Bodies without organs låt Sunshine in the rain blir till kärlek mellan flygpersonalen Hans Karlsson och Birgitta Eriksson.
Veteranen Knut Ohlsson lockar till många skratt i sin guldklänning och Hans Karlsson och Göran Dahlberg är med sin kultiverade konversation kvällens tiopoängare tillsammans med Best in Show-jyckarna, där Nisse Nilsson gör en pompös Göran Persson.
Göran Dahlbergs monologer har sina poänger, men är kanske aningen haltande. Nivån på skämten är också stundtals svajig, men det hela lyfts upp av stort engagemang och inlevelse hos hela ensemblen, och totalt blir den fyra timmar långa tillställningen en förnöjsam upplevelse.
Så jobbar vi med nyheter