För bara några dagar sedan visade en Synovatemätning att Alliansens ledning hade krympt. Sifo visar nu tvärtom att den har ökat med närmare fyra procentenheter. Vad som är färskvara tål alltså att diskuteras, väljarkåren är rörligare än tidigare. Sifo är annars det opinionsinstitut som brukar ligga närmast valresultatet i sista mätningen före valdagen.
Nu har dock de stora valapparaterna rullat igång. Det är nu det ska ånga om valstugorna. Men så mycket valrörelseyra har vi faktiskt inte sett.
Kanske uppfattas inte valet som särskilt ödesmättat? Om väljarna som alla vill övertyga inte alls upplever det så, utan snarare känner att mycket är bra som det är eller att utvecklingen åtminstone pekar åt rätt håll. Sådant gynnar sittande regering. Det gav Göran Persson extra tyngd mot Bo Lundgren i valrörelsen 2002 och det kan vara en stärkande faktor också för Alliansen i duellen mot de rödgröna.
Detta passar som hand i handske för Moderaterna, vars budskap är att det nu inte är tid för omfattande förändringar. Hellre vara noggrann och vårda ekonomin. De rödgrönas skattehöjningar framstår som opåkallade. Om ekonomin går bra, varför beskatta folk hårdare? Varför pilla med nya skatter som mest skapar byråkrati och osäkerhet om framtiden? På samma sätt riskerar de tre mindre Allianspartiernas mer långtgående reformförslag att kännas mindre angelägna, vilket gör det svårare att vinna väljare.
Enligt Sifomätningen lutar dessutom fler kvinnor mot att rösta på Alliansen än tidigare, vilket majoriteten av männen redan gör. Det här är en ordentlig huvudvärk för oppositionen, om iakttagelsen är korrekt. Om det dessutom är så att Miljöpartiets medvind har börjat mojna, då måste Socialdemokraterna göra en makalös spurt för att komma ur underläget.
För Alliansens del verkar samtidigt väldigt mycket hänga på kraften i den moderata valmaskinen. Just nu ser det ramstarkt ut. Men varken Moderaterna eller Socialdemokraterna är några erkänt skickliga valspurtare. Tvärtom talar historiens erfarenheter för två trötta kolosser som stapplar mot mål den sista veckan, med musklerna skrikande av mjölksyra.